Från skogsindustriell forskning till mångvetenskapligt ledarskap: KTH-professor ska förnya finsk forskning
Hon kom till Sverige och KTH som gästprofessor för 13 år sedan. I april återvänder Tuula Teeri till Finland med akademiska meriter som professor och prorektor i bagaget. Den nya titeln är rektor för det tvärvetenskapliga Aalto-universitetet i Helsingfors.
– Vi började med genteknik ungefär samtidigt för över 20 år sedan, han i Sverige och jag i Finland, och det var han som föreslog att jag skulle söka en ledig gästprofessur på KTH, berättar Tuula Teeri, som fick tjänsten som resulterade i både en vetenskaplig karriär i Sverige och mötet med hennes nuvarande man, även han verksam på KTH.
Men historien om Tuula Teeri börjar i Helsingfors, där hon föddes och växte upp tillsammans med sin mor, sin far och en fyra år yngre bror – och dit hon snart kommer att veckopendla som den första rektorn för Aalto-universitet.
– Jag hade en helt vanlig barndom. Våra föräldrarna var inte själva akademiker men de uppmuntrade oss till vidare studier och betonade värdet i att alltid göra ett bra jobb, säger Tuula Teeri, som förutom studier också ägnade sig åt scouter och trumpetspelande i ett brassband.
Även basket fanns med på schemat i de tidiga tonåren – trots att hennes längd vanligtvis inte förknippas med denna bollsport – och ett tag funderade hon på att bli idrottslärare. Journalistik lockade också. Men en inspirerande biologilärare på gymnasiet fick henne på andra tankar och det blev genetik, biokemi och mikrobiologi vid Helsingfors universitet istället.
Examensarbetet vid VTT, som står för ”statens tekniska forskningscentral” på finska, i Helsingfors följdes av doktorandstudier och därefter vidare forskning på samma forskningsinstitut. Sammanlagt tillbringade Tuula Teeri 15 år på VTT.
– Efter energikrisen på 1970-talet sökte man alternativa bränslen och en idé var att omvandla trä till bioetanol. Men man visste för lite om nedbrytning av cellulosa. Jag var med och klonade de första cellulasgenerna – cellulaser är de enzymer som bryter ner cellulosa – och vi löste många av de stora frågorna på området. Kunskapen används ännu inte så mycket för framställning av bioetanol men flera av de enzymer som finns i tvättmedel idag är baserade på vår grundforskning, förklarar Tuula Teeri.
Som gästprofessor och sedermera professor på KTH byggde hon upp sin egen forskargrupp i Sverige med fortsatt fokus på skogsindustriella frågor men utifrån en ny vinkel. Istället för att studera nedbrytning försöker man utnyttja kunskapen om cellulosans och träfiberns uppbyggnad för att tillverka nya typer av material, till exempel papper som tål vatten.
– Jag tror att vi var först inom det här fältet med så kallad biomimetik, när man härmar naturens egna lösningar. Tillvägagångssättet kan ge ett spektrum av olika materialegenskaper där framställningen vare sig kräver höga temperaturer eller organiska lösningsmedel. Ambitionen är egentligen att konkurrera ut plast med ekologiska material med bättre prestanda, säger hon.
Tuula Teeri och hennes forskargrupp började studera cellulosans och cellväggens biosyntes samtidigt som Umeå plant science center bildades 1999 och ett samarbete inleddes redan då och har fortsatt sedan dess, bland annat via Biomime; Strategiskt forskningscentrum för biomimetisk fiberteknik. I samma veva var Tuula Teeri med och grundade företaget Swetree technologies som idag utvecklar produkter baserade på gruppens forskningsresultat.
– Än så länge finns det bara prototyper men det tar alltid tid att gå från grundforskning till färdig produkt, säger hon.
Ända sedan tiden på VTT har Tuula Teeri haft en mängd vetenskapligt relaterade åtaganden och uppdrag vid sidan om den egna forskningen. Åren i styrelsen för Stiftelsen för strategisk forskning, SSF – den tredje aktören bakom Biomime – berättar hon om med extra värme i rösten.
– SSF är den finansiär som kanske gör det bästa jobbet i Sverige för att kombinera grundforskning och applikationer. Mottot är att bra tillämpad forskning kräver excellent grundforskning som bas och det är precis så jag har resonerat i hela mitt liv, säger hon.
Hennes medverkan i SFF avslutades i och med att hon tillträdde som prorektor på KTH i januari förra året och samtidigt gick hon ner i forskningstid, till 20 procent. Innan tjänsten som prorektor var hon prodekan på KTH:s bioskola under två års tid vid sidan om forskningen.
– Jag har rört mig mer och mer åt det administrativa hållet under en ganska lång tid så rektor är bara ett naturligt nästa steg. Även om jag inte hade tänkt bli det redan nu. Men tillfället är så unikt att det inte gick att tacka nej, säger hon.
Det var den 19 december förra året som Tuula Teeri utnämndes till Aalto-universitetets rektor för en femårsperiod med möjlig förlängning med ytterligare fem år. Universitetet är en sammanslagning av Helsingfors handelshögskola, Konstindustriella högskolan och Tekniska högskolan i Helsingfors och verksamheten drar igång till hösten.
– De tvärvetenskaplig möjligheterna, engagemanget och den finansiella satsningen på sammanlagt 700 miljoner kronor från den finska staten och näringslivet samt en universitetslag i förändring som kommer att ge oss möjlighet att jobba mer kreativt gör det här uppdraget fantastiskt intressant, säger hon.
Men tanken på att kombinera bioteknik och konstvetenskap är inte ny för Tuula Teeri.
– Inom materialforskning är det ofta svårt att få industrin intresserad genom att bara visa upp en liten materialbit och en siffertabell som beskriver egenskaperna. En skiss från en formgivare med tänkbara applikationer är ofta lättare att ta till sig. På det sättet kan man korta ner tiden från grundforskning till färdig produkt, säger hon.
Den omfattande meritlistan gör det lätt att förstå varför Tuula Teeri valdes till rektor men förklaringen hittas kanske även i hennes personlighet.
– Den här interaktiva kulturen i Sverige som skiljer sig från Finlands mer hierarkiska har format mig och gjort mig mer diplomatisk och bra på att lyssna på folk och jag tror att det är egenskaper som värdesattes vid urvalet. Dessutom tänker jag alltid positivt och skräms inte av utmaningar, säger hon och fortsätter:
– Min erfarenhet av tvärvetenskapliga projekt är att det kan vara svårt i början men att det alltid uppstår jätteintressanta idéer när man väl har lärt sig förstå varandras språk.
