23948sdkhjf
Logga in eller skapa för att spara artiklar
Få tillgång till allt innehåll på Life Science Sweden
Ingen bindningstid eller kortinformation krävs
Gäller endast personlig prenumeration.
Kontakta oss för en företagslösning.

Datorn som matchmaker

Datorbaserade modeller kan användas för att förstå interaktioner mellan två läkemedel eller förutsäga biverkningar. - Det blir också möjligt att identifiera problemläkemedel tidigare i utvecklingsprocessen, säger Gustav Ahlin om sin forskning.
I sin avhandling

In vitro and in silico prediction of drug-drug interactions with transport proteins har Gustav Ahlin studerat transportproteiner. Många läkemedel hämmar dessa proteiner och en effekt kan bli att de även hämmar effekten av ett annat läkemedel. I avhandlingen har Gustav Ahlin och hans kollegor studerat mellan 100 och 200 olika läkemedel och deras effekt på huvudsakligen två proteiner: Organic cation transporter 1, OCT1 och Organic anion transporting peptide 1B1, OATP1B1.





- Vår huvudapproach var att täcka in alla typer av orala läkemedel, säger Gustav Ahlin.









De har identifierat

preparatens fysikalkemiska egenskaper, såsom lipofilitet, förmåga att bilda vätebindningar och laddning. Dessa egenskaper har sedan samlats i en databas och bearbetats för att sålla ut de egenskaper som har betydelse för OCT1 och OATP1B1. Deras modeller är tillförlitliga ungefär till 80 procent.





- Genom att använda cell- och datormodeller kan man minska behovet av studier på djur och optimera studier på människor, säger Gustav Ahlin.





I sin genomgång av över 100 läkemedel

kunde Gustav Ahlin visa några mönster för OCT1 och OATP1B1. Han studerade celler som uttryckte humana gener och såg att OCT1 påverkas av en grupp antidepressiva preparat, medan OATP1B1 påverkas främst av statiner och proteashämmare.

BREAKING
{{ article.headline }}
0.082