Framtiden för klinisk forskning
Efter en utredning och en delegation väntar svensk life science på handling. - Vi har redan förstärkt infrastrukturen och skapat nya forskarskolor, säger Tobias Krantz, forskningsminister.
Tobias Krantz, den ansvarige ministern, menar att regeringen redan har genomfört några av förslagen från utredningen och delegationens arbete. Vetenskapsrådet har fått i uppdrag att utarbeta en enhetlig modell för hur utvärderingen av klinisk forskning ska gå till. Och för att förstärka rekryteringen av forskningsintresserade läkare har två forskarskolor inom psykiatri, en inom allmänmedicin och två generella forskarskolor om klinisk forskning startats.
– Jag delar analysen i Olle Stendahls utredning. Klinisk forskning är väldigt viktigt för oss och jag har höga ambitioner, jag vill generellt sett bygga ut den svenska forskningspolitiken, säger Tobias Krantz.
Kritikerna menar dock att det saknas öronmärkta pengar för till exempel de utökade uppdrag som Vetenskapsrådet har fått. Tobias Krantz försvarar sig och menar att de allmänna ökningarna i forskningsanslagen ska täcka merkostnaderna för att förbättra förutsättningarna för klinisk forskning. Enligt utbildningsdeparte-
mentets beräkningar får svensk forskning och utbildning 4,8 miljarder mer under perioden 2009 – 2012 jämfört med de fyra föregående åren. 150 miljoner i denna forskningsproposition ska gå till infrastruktur, där databaser, register och biobanker är en del. De 400 miljonerna till Science for Life Laboratory räknar utbildningsdepartementet också in i satsningar som ska gagna klinisk forskning.
– Några stora penninglöften för framtiden vill jag inte göra. Jag skriver inte checkar som saknar täckning, säger Tobias Krantz.
De flesta av förslagen i Olle Stendahls utredning och förslagen från Delegationen för samverkan inom den kliniska forskningen saknar dock öronmärkt finansiering. Till exempel har Ämnesrådet för medicin och hälsa fått ett utökat mandat att inte bara jobba med grundforskning, utan även med klinisk forskning - utan att få några extra pengar. Det gäller även för Vinnova och Vetenskapsrådets behandlingsforskningsfond som bara fått pengar till att utforska vad dem ska göra – inte för själva arbetet med klinisk forskning.
– De har ju via vår forskningsproposition fått utökade anslag. Vi får pröva i kommande budgetöverläggningar om vilka som behöver ytterligare tillskott, säger Tobias Krantz.
Framöver är det huvudsakligen två förslag som departementet jobbar med: Att skapa en fond för att finansiera klinisk behandlingsforskning och att höja kvalitén på rekryteringen av sjukvårdspersonal till kliniska studier. Alfa-avtalet, som reglerar hur landstingssjukhusen får betalt av staten för forskning, är uppsagt. I de nya förhandlingarna vill regeringen på ett bättre sätt premiera de som bedriver klinisk forskning av hög kvalité. Nina Rehnqvist, som ledde Delegationen för samverkan inom den kliniska forskningen, är positiv.
– Det låter nästan för bra för att vara sant. Sen gäller det att satsa tillräckligt så att det inte blir en tumme av det, säger Nina Rehnqvist.
Tobias Krantz är dock skeptisk till några av de mer omvälvande förslagen från Olle Stendahls utredning, som att universitetssjukhuse inte längre skulle ha landstingen som huvudmän.
– Jag tycker att det räcker att, som i Skåne, starta universitetsmedicinska centra. Nu har vi en mycket bra utredning och ska försöka genomföra så mycket som det finns ekonomi till.
