23948sdkhjf

Magnetiska nanopartiklar visar vägen

Forskare har utvecklat en ny metod som kan se om makromolekylsläkemedel för behandling av cancer hamnar rätt i tumörcellen. Med metoden hittade forskarteamet dessutom ett nytt sätt att studera cellens anatomi samt en ny transportväg för makromolekyler.
Forskare vid Lunds universitet har utvecklat en metod baserad på magnetiska nanopartiklar. Metoden visar var makromolekylsläkemedel för behandling av cancer tar vägen i tumörcellen, något som är avgörande för att behandlingen ska fungera. Genom att koppla ihop magnetiska nanopartiklar med en viss antikropp som effektivt transporterar makromolekyler till celler, kunde forskarna spåra makromolekylernas väg in i cellen och var de sedan hamnar.

Metoden ger också möjlighet till nya sätt att studera cellens anatomi och i vilka rum, vesiklar, som makromolekylerna hamnar i. Tidigare har celler studerats genom att de slagits sönder och sedan sorterats efter sammansättningen av lipider, proteiner och andra ämnen.

– Med de magnetiska nanopartiklarnas hjälp kan vi findissekera cellens inre anatomi och "fiska ut" de aktuella rummen. Det är något helt nytt, säger Mattias Belting, läkare och forskare vid Lunds universitet och Skånes onkologiska klinik, som lett forskarteamet.

Forskarteamet presenterade nyligen en studie där de, genom att använda magnetmetoden, funnit en ny transportväg som tar makromolekyler in i cellen. I studien visades att proteinet Grp75, som tidigare kopplats till andra funktioner i cellen, spelade en avgörande roll för att en viss makromolekyl skulle kunna ta sig in i cellen. Men Mattias Belting menar att metoden har fler användningsområden än vad som presenterats i studien.

– Magnetiska nanopartiklar kan ju kopplas till vilka antikroppar eller ligander som helst, som tar olika vägar in i cancercellen och beger sig till olika "rum" i cellen. Med vår teknik blir det förhoppningsvis möjligt att studera alla dessa rum och utveckla nya strategier för att transportera makromolekyler in i tumörcellerna, säger Mattias Belting.

Studien publicerades i Proceedings of the National Academy of Sciences, Pnas.
Kommentera en artikel
Utvalda artiklar

Nyhetsbrev

Sänd till en kollega

0.062