Märit Johansson
Vi måste kliva utanför säkerhetszonen.
Amerikanerna är imponerande skickliga på att utnyttja de fördelar som uppstår när människor från olika bakgrunder och discipliner arbetar sida vid sida på sina egna eller gemensamma projekt. De belönar också samarbete som stimulerar tillväxt inom industrin genom att erbjuda riktade forskningsanslag för tvärvetenskapliga projekt.
Stanford har över 40 års erfarenhet av att kommersialisera den akademiska forskningen. Karolinska Institutets innovationssystem har varit under utveckling i 15 år. Karolinska Institutet Science Park har funnits i bara tre år. Av naturliga skäl är vi lite efter - men mycket inspirerade.
Den viktigaste rollen som forskningsparken har är att främja nätverksbyggande och informella kontakter, som vi har vårdat sedan parkens tillkomst.
Nu när jag har upplevt den smittsamma inställning som amerikanska innovatörer har om nätverksbyggande och direktkontakter med nyckelpersoner, är jag ännu mer inspirerad att förespråka det.
En annan inställning i USA som inspirerar mig är sättet att ta risker. Genom risktagande, menar jag viljan att ta företagsrisker, att gå ut ur en säker zon, och att våga.
De kallar det "företagaranda", och det är den känsla som följer med mig när jag kort besöker nätverk efter nätverk och ser hur mina amerikanska kollegor medvetet ansluter nyckelpersoner till sig själva genom att skapa intressanta situationer.
En viktig trend som också har nått Sverige är när forskningsparker stödjer projekt och nystartade företag under längre perioder.
Denna utveckling går hand i hand med en ambition att bli mer liberala globala aktörer genom att till exempel öppna kontor i innovativa miljöer utomlands.
Mjärdevi Science Park i Linköping gjorde detta genom sin inkubatorverksamhet Bly, som öppnade ett satellitkontor i San Diego.
Det här är framtiden, vi måste vara innovativa och djärva i nätverkandet.
Detta öppna förhållningssätt är intressant i sig och kan bidra till bildandet av flera viktiga nätverk.
Respekten för kulturella skillnader är också avgörande. Vi kan inte trolla fram stolthetskänslor från människor som tillhör ett särskilt universitet, men vi kan bli bättre på att skapa dynamiska platser som lockar alla, även viktigt riskkapital.
