Rektorns försvar
Karolinska institutets rektor Harriet Wallberg Henriksson välkomnar en debatt och svarar på KI-professorernas kritik om centralstyre.
Anser du att KI är centralstyrt?
- Under min tid som rektor har jag arbetat för att minska centralstyrningen. Anledningen till att jag tog initiativet till en översyn av den nuvarande organisationen var för att ytterligare bredda beslutsfattandet. Som det är idag och har varit även innan jag blev rektor, så är det bara rektor och prorektor som har ett operativt ansvar för hela universitetet. Detta är helt enkelt ”för tunnt” på toppen och ambitionen med den nya utredningen har varit att få in ytterliggare personer som kan dela ansvaret för hela universitetet.
Här är det uppenbart att vi i ledningen inte har lyckats kommunicera ut detta budskap, eftersom författarna till debattartikeln i DN har uppfattat det som om jag och ledningen vill öka centralstyrningen. Så är det alltså inte. Istället delar jag artikelförfattarnas åsikt att vi måste undvika en alltför centralstyrd organisation. Detta är en fråga som kommer att kräva mycket diskussion framöver innan vi kan fatta beslut om framtida organisation av KI.
Däremot har den administrativa bördan ökat både för forskare och administratörer, framför allt på grund av ökade krav från regeringen och externa bidragsgivare. De krav som ställs på KI, liksom andra svenska universitet, och som måste följas upp internt, kan möjligen av artikelförfattarna uppfattas som centralstyrning. Jag har vid upprepade tillfällen tagit upp dessa ökade krav i möten med regeringen och jag välkomnar den nya lagstiftning som är avsedd att ge universitet och högskolor ökat självstyre (träder i kraft 1 januari 2011).
Vad anser du om utredningen som beställts inför omorganisationen, där det menades att professorer som inte höll med KI:s ledning bör se sig om någon annan arbetsplats?
- Jag har full förståelse för om denna formulering har upprört kollegor. Formuleringen står dock för utredaren och finns inte med i det förslag som KI:s interna arbetsgrupp tagit fram och som nu är ute på remiss. För mig som rektor är det självklart att ett universitet bygger på att alla som arbetar på universitetet både kan tycka olika och öppet kritisera ledningen.
Vad anser du om rekryteringarna och avskedningarna som professorerna kritiserade, av rektor själv, Karl Tryggvason, Jan-Olov Höög samt deras ersättare?
- Det finns bara ett fall av entledigande och det gäller Karl Tryggvason, förre dekanen för forskning, som entledigades från dekanusuppdraget efter att en intern juridisk utredning visade att han hade gjort kraftiga avsteg från svensk lagstiftning som styr våra universitet och också från KI:s praxis när det gäller peer review-processen. Han gick helt enkelt in och själv pekade ut två professorer som skulle få forskningsmedel till särskilt framstående professorer, och i ett fall tog bort en. Detta trots att det var kommunicerat till hela KI att en oberoende internationell panel av forskare skulle göra rangordningen av vilka som skulle få medel. När han sedan dessutom valde att undanhålla delar av sanningen om det inträffade, så var helt enkelt mitt förtroende för honom förbrukat. Den andre dekanen som nämns begärde själv att få avsluta sitt uppdrag.
Enligt svensk lagstiftning är det rektors och inte fakultetens uppdrag att tillsätta och entlediga dekaner. Men fakulteten har redan idag ett starkt inflytande över tillsättningen av dekaner. På KI har vi ett val där fakulteten röstar på kandidater till dekaner. Därefter utser rektor i normalfallet den kandidat som fått flest röster. Rekryteringen av ersättare för dekanerna ovan skedde genom att de kandidater som fick näst flest röster i valen fått träda in för resterande mandattid. Författarna till debattartikeln i DN kallar dessa två nya dekaner för ”förlorarna”. Jag tycker det är en olycklig formulering, då dessa kommit fram som nummer två i en omfattande demokratisk valprocess där det från början fanns ett 30-tal nominerade kandidater till varje post.
Processen för utnämning av rektor och ordförande i konsistoriet följer aktuell lagstiftning (Högskoleförordningen, 2 kap, 8§) vid KI liksom vid alla andra univeritet och högskolor i Sverige. Jag håller helt med artikelförfattarna att dagens process inte är optimal och jag välkomnar en förändring.
När det gäller förlängningen av mitt förordnande som rektor, är det en ren felaktighet att jag var den enda kandidaten. Det fanns initialt tio kandidater men var och en tog tillbaka sin kandidatur när det blev känt att jag ställde upp till omval.
Vad händer nu, planeras några åtgärder för att det ska bli ett mer demokratiskt beslutsfattande?
- Arbetet med en omorganisation för att svara mot de utmaningar som följer av kommande förändringar i Högskolelag och -förordning har bara börjat. I juni sändes ett förslag till ny organisation ut på en bred intern remissrunda till samtliga KI:s institutioner och styrelser för att få in synpunkter och förslag. Först när remisstiden gått ut, 15 september, och vi tagit del av de synpunkter som kommit in, beslutar vi hur vi ska arbeta vidare.
Jag delar artikelförfattarnas önskan om ett transparent och demokratiskt beslutsfattande inom KI.
