som under sommaren signerade en debattartikel i DN om centralstyre på Karolinska Institutet har tillsammans med studenter lämnat in en anmälan till justitieombudsmannen angående omvalet av rektor Harriet Wallberg-Henriksson som skedde 2009. De menar att valprocessen var alltför sluten och att förhållandet mellan rektor och nomineringsförsamlingens ordförande Susanne Eberstein inte var opartiskt på grund av ömsesidiga beroenden som i sin tur ledde till flera jävsituationer. Därför vill anmälarna att justitieombudsmannen skulle utreda frågan, men det kommer JO inte att göra.
I beslutet anger
Kerstin André, handläggare i ärendet, att tillräckliga skäl inte anges i anmälan för att hon ska inleda någon undersökning.
- JO behöver inte närmare motivera skälen till sina beslut. Man kan därför bara spekulera i hur den juridiska diskussionen har gått och vilka överväganden man gjort. Vi har velat sätta ljuset på vad vi uppfattar som oacceptabla förhållanden i relationen mellan rektor och konsistoriet ordförande som inte skulle accepteras inom vetenskapssamhället, säger Jesper Haeggström, en av professorerna på Karolinska Institutet som står bakom anmälan.
- Vi får diskutera hur vi skall gå vidare. Det bästa vore ju om konsistoriet självt kunde vidta åtgärder för att undanröja missförhållandena och därmed framtida misstankar om partiskhet och jäv, säger Jesper Haeggström.
Till grund för
anmälan står bland annat den cirkelutnämning som blir då rektor och konsistorieordförande väljs. Rektor föreslår nämligen vem som ska bli ordförande för konsistoriet till regeringen och ordföranden i sin tur spelar en viktig roll i valet av rektor.
Professorena tycker också
att det är märkligt att av de 47 personer som nominerades till rektorsposten, drog 46 tillbaka sina intresseanmälningar. Arbetet med att gå igenom de nominerade leds av konsistoriets ordförande, i det här fallet Susanne Eberstein. Professorerna menar att Susanne Eberstein personligen tog kontakt med de nominerade för att sedan meddela nomineringskommittén att det endast kvarstod en sökanden, Harriet Wallberg-Henriksson. Att det inte heller finns något som dokumenterar vad som hände under samtalet, tycker professorerna är märkligt.