SMI jagar resistenta bakterier
Smittskyddsinstitutet, SMI, har skapat ett nytt it-system som löpande ska samla in resistensrapporter från Sveriges mikrobiologiska laboratorier.
– Det ena är att skapa en nationell databas över antibiotikaresistens. Alla odlade bakterier med sina resistensmönster ska hamna i databasen och bli tillgängliga för nationell analys. Värdet av databasen ökar med tiden eftersom det blir lättare att analysera trender ju längre tid som går, säger Gunnar Kahlmeter.
Det andra syftet med det nya it-systemet är att direkt upptäcka särskilt otäcka fall av resistens så att åtgärder snabbt kan vidtas.
Fram till nu har kartläggningar av resistenta bakterier byggt på sammanställningar av gamla data.
– De system vi har är allihop arkeologiska till sin natur – de tittar bakåt och sammanställer data som är insamlad tre månader bakåt eller för förra året. I Svebar sker allt i realtid och databasen som byggs upp är hela tiden uppdaterad för hela landet.
Rent tekniskt fungerar det så att laboratorierna varje natt via ett automatiskt system skickar in varsin datafil med dygnets fynd till det centrala systemet. Varje labb har sitt eget labbdatasystem, och det finns ett antal olika varianter som används runt om i Sverige. Gunnar Kahlmeter har därför gjort en systembeskrivning av hur den fil som ska genereras ska se ut. Det är en enkel xml-fil som består av ett antal fält, bland annat för labbets namn, provets karaktär, bakteriens namn, uppgifter om bakteriens resistens mot antibiotika, samt patientens ålder och kön. Några personuppgifter eller någon annan känslig data finns inte med.
De första stegen mot det som skulle komma att bli Svebar togs för två år sedan, och för ett år sedan kopplades det första labbet upp mot det centrala it-systemet. I dag är tre labb uppkopplade och ytterligare fyra är på gång.
– Att det här blir lyckat bygger på att minst 85 procent av labben är uppkopplade. Jag gissar att det tar tolv till 18 månader innan majoriteten av de 26 labben är det.
Trots de stora fördelar som Svebar skulle kunna medföra är det inte helt enkelt att övertyga alla om vikten av att vara med, enligt Gunnar Kahlmeter.
– Varje landsting har en it-avdelning och de är rädda om sina data och oroliga över att öppna ett hål i sin brandvägg för att knuffa ut den här filen. Den administrativa trögheten gör att det tar lite längre tid än vad jag hade hoppats på.
En annan omständighet som har fördröjt projektet är nödvändiga diskussioner med Datainspektionen. Det tar 14 dagar innan resistensdata slutgiltigt deponeras i arkivdatabasen och under den här tiden har labben möjlighet att komma med rättningar av den data som de skickat in till Svebar.
Systemet är, än så länge, världsunikt.
– Jag vet att holländarna har försökt bygga ett liknande system, men de gick bet. I övrigt känner jag inte till något annat land. Det finns en tradition hos mikrobiologer att inte släppa ifrån sig något förrän det är bombsäkert. Jag tror att den 14-dagarsperiod under vilken vi erbjuder laboratorierna att korrigera och komplettera data är det som har gjort det här möjligt, säger Gunnar Kahlmeter.
