Räddningen för klinprövningar
Biobanker ska hjälpa till att vända trenden med minskade kliniska prövningar.
Svårigheter att förse studier med patienter samt billigare prövningar utomlands är några av orsakerna till att antalet kliniska prövningar minskar i Sverige.
Nationella och regionala biobanker i Sverige Umeå universitet, medicinska biobanken. Prover från 100 000 individer. Bland annat Västerbottenskohorten där det även finns uppgifter om längd, vikt, blodtryck och enkätsvar om rökning, medicinering, livsstil och kostvanor.
BBMRI.se. Nationell biobanksinfrastruktur som driver den nationella Svensk storskalig biobank, SSB. Finansieras av Vetenskapsrådet med 148 miljoner kronor 2010–2014 och driftsbidrag från Karolinska Institutet med minst 30 miljoner. Forskare från hela landet kan deponera prover.
Karolinska Institutet. Har regional biobanksfacilitet, KI biobank, där det finns >70 regionala biobanksprojekt. Är också värduniversitet för BBMRI.se
Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Sahlgrenska Biobank. En regional biobank för Västra Götaland. Beslut om bildande fattades i början av 2010.
Region Skåne. En satsning på 100 miljoner kronor ska göra regionens tretton miljoner prover tillgängliga för forskare. Start 2011.
Men trenden kan vändas. Innan julen 2010 invigdes landets första nationella biobank, Svensk storskalig biobank, SSB, på Karolinska Institutet i Stockholm. Med biobanker och unika sjukdomsregister är Sverige en guldgruva för läkemedelsindustrin, och allt fler väljer att förlägga sina kliniska prövningar här.
Fler och fler studier använder Sverige och våra register och biobanker för forskning och klinisk prövning – både industrin och stora internationella forskningskonsortier, säger Joakim Dillner, föreståndare för BBMRI.se, själva biobanksinfrastrukturen som SSB är den operativa delen av.
Hos SSB kan forskare från hela landet deponera prover och dit kan internationella forskare vända sig för att få tillgång till prover för medicinsk forskning.
I dagsläget arbetar man med tre storskaliga nationella studier, alla med 100 000 deltagare eller fler. De prover som samlas in och lagras är än så länge uteslutande blodprover: plasma och DNA från lymfocyter.
Men på sikt kommer man även att samla in vävnadsprover för till exempel cancerforskning.
– Inom fem år tror jag att vi har samlat in 100 miljoner prover, säger Joakim Dillner.
Förutom SSB finns ett antal regionala biobanker runt om i landet samt många mindre biobanker uppbyggda på landets sjukhus. Men i många fall är proverna inte insamlade på ett standardiserat sätt och det saknas en överblick över vilka prover som finns.
– Nu när vi får en nationell infrastruktur och skapar en enhetlig och överskådlig biobank får vi en helt annan användbarhet av proverna som samlas in, säger Joakim Dillner.
Sverige har sedan länge varit ett föregångsland inom epidemiologisk forskning. Och även om biobanker i sig inte är något svenskt fenomen, Europeiska BBMR har 270 biobanker i 33 länder i hela Europa, gör SSB och andra regionala biobanker Sverige speciellt. De, i kombination med våra sjukdomsregister och unika personnummer, gör det möjligt att koppla provmaterial till sjukdomar.
– Det gör Sverige till ett attraktivt land för forskning. De forskningsbiobanker som man bygger upp nu kommer att ha stor betydelse för framtida forskning, säger Olle Stendahl, professor vid Hälsouniversitetet i Linköping som har lett en utredning om den kliniska forskningen i Sverige.
