Hallå där, Leif Andersson ...
...professor i funktionsgenomik vid Uppsala universitet som valts in i National Academy of Sciences, Nas, en tung opinionsbildare inom forskningspolitik i USA. Vad hoppas du uppnå?
Vad är viktigast inom forskningspolitiken i Sverige just nu?
– Det är viktigt att vi får en tydligare och mer diversifierad karriärutveckling inom svenska universitet för att unga ska vilja satsa på en forskarutbildning och på en forskarkarriär efter doktorsexamen. Utvecklingen, där vi försöker fånga upp de mest lovande unga forskarna och ge dem tillräckligt stöd, går i rätt riktning. Där är Wallenbergstiftelsens satsning på unga forskare mycket bra.
– Men alla duktiga forskare kommer inte att bli framgångsrika forskningsledare med stora externa anslag. Det finns många otroligt duktiga forskare som kan göra en mycket värdefull insats eftersom de är experter på en viss metod eller mycket skickliga inom sitt område. Därför skulle jag önska att en framgångsrik karriärväg inom universiteten innebär att man blir universitetsforskare. Spetsforskningen inom biologi och medicin kräver i dag en mycket bred kompetens och att man behärskar en arsenal av olika metoder. För att konkurrera internationellt måste man bilda starka team som består av doktorander, post-docs, disputerade forskare och starka forskningsledare. I dessa team behövs duktiga universitetsforskare.
Kända forskare som Albert Einstein och Thomas Edison har varit medlemmar i Nas, vad innebär detta för dig?
– Det känns som en bekräftelse på att den forskning jag bedrivit de senaste 25 åren, där vi använt husdjur för grundläggande biologisk forskning, har gjort ett internationellt avtryck. Det känns förstås mycket tillfredsställande. Det har varit särskilt roligt att så många av mina kollegor i Sverige och utomlands har hört av sig och gratulerat mig. Så det känns verkligen speciellt att ha fått denna utmärkelse.
