Nobelpriset i kemi till forskning om G-proteinkopplande receptorer
Två amerikaner får årets Nobelpris i kemi för sin forskning på G-proteinkopplade receptorer. Forskningen förklarar en viktig del av cellers kommunikationsprocess har lagt grunden för många läkemedel.
För omkring 40 år sedan stod det klart att hormoner hade en förmåga att påverka celler i kroppen på olika sätt, men hur kontakten såg ut mellan hormonerna och mottagarcellen var ett mysterium. Forskare misstänkte att det fanns något på mottagarcellen som fångade upp hormoner och Robert J Lefkowitz och Brian K Kobilka var några av forskarna som sökte svar på hur det gick till.
Under 1968 gjorde Robert J Lefkowitz sina första experiment där han med hjälp av en jodisotop och radioaktivitet försökte spåra receptorer på cellerna. Genom sina försök lyckades han hitta ett par receptorer, bland annat receptorn för adrenalin - β-adrenerg receptor, och även skapa sig en uppfattning av hur dessa receptorer fungerade.
Nästa milstolpe i receptorforskningen gjordes av Brian K Kobilka som under 1980-talet letade upp den gen som kodade för β-adrenerg receptorn. Vid analyser av genen såg forskarna att β-adrenerg receptorn liknade en receptor i ögat som fångar upp ljus. Detta blev början på bildandet av en hel familj med receptorer som ser ut och fungerar på ungefär samma sätt, de så kallade G-proteinkopplande receptorerna.
G-proteinkopplande receptorer utgörs av receptorer som bland annat registrerar ljus, smak, doft, adrenalin, histamin, dopamin och serotonin. Denna bedrift är enligt utmärkande då receptorfamiljen enligt Nobelpriskommittén är mål för omkring hälften av alla läkemedel.
