23948sdkhjf

Kända och okända Nobelpris

Med årets pristagare inräknat är det 900 personer som tilldelats Nobelpriset. En handfull är kända för allmänheten men desto fler upptäckter gör nytta och påverkar oss varje dag. Men vilka är de största, för allmänheten okända, upptäckterna och finns det några priser som helst inte borde ha delats ut?

I taket på Nobelmuseet i Gamla Stan i Stockholm åker vepor långsamt längs en skena. En vepa med namn och bild på var och en av de 900 människor som hittills har mottagit Nobelpriset – det kanske mest prestigefyllda priset i världen. Några ansikten känns lätt igen, många andra är okända till både utseende och namn.

Alexander Fleming,

Marie Curie och Wilhelm Röntgen, de och en handfull till, är pristagare som är kända för den stora allmänheten även om långt ifrån alla kan förklara vad deras upptäckter egentligen innebar.

- Det handlar inte om att deras upptäckter var bättre än de andra pristagarnas utan snarare om deras personlighet, spännande livsöden och slumpartade och oväntade omständigheter kring upptäckterna, berättar Katarina Nordqvist som är chef för Nobelmuseets forskningsavdelning.

Museet ligger i det gamla börshuset vid Stortorget och lokalerna andas tradition. Nere i källaren ligger forskningsbiblioteket som är fyllt till bredden med litteratur som på olika sätt berör upptäckterna och pristagarna. Över 200 000 besökare kommer varje år till museet som har till främsta uppgift att informera och inspirera.

- Vi är en brobyggare mellan forskning och allmänhet. Ett projekt som tydliggör detta heter Forskarhjälpen och finansieras av Stiftelsen för Strategisk Forskning. Ursprungstanken är att om man ska få ungdomar intresserade av forskning så måste de få forska på riktigt.

Varje år identifierar museet forskare som har en fråga som passar för högstadiet och de resurser som finns där. Lärarna anmäler intresse om att få vara med, väver in projektet i undervisningen och kopplar tydligt till läroplanen. Mellan 500 och 1 000 elever är med årligen och får testa att bedriva riktig forskning.

Vepan med Albert Einsteins bekanta ansikte skymtar förbi i taket. Men även om vissa pristagare är kända för de flesta så finns det andra vars upptäckter verkar i det dolda i mycket hög utsträckning.

1984 tilldelades César Milstein och Georges Köhler priset i fysiologi eller medicin för sin upptäckt av principen för produktionen av monoklonala antikroppar. En upptäckt som till exempel varit avgörande för behandling av reumatisk artrit och hjälpt många människor.

En annan prisad upptäckt som verkar i det tysta är medicinpriset 1988 som delades mellan James Black, Gertrude Elion och George Hitchings för principerna kring rationell läkemedelsutveckling.

- Idag sker i princip all utveckling av läkemedel enligt dessa principer men de här personerna var först med att utgå ifrån en biologisk mekanism och därefter hitta ett läkemedel mot denna. Black utvecklade den första betablockeraren och Hitchings och Elion fick priset för att de utvecklat en rad läkemedel, bland annat det första läkemedlet mot barnleukemi, merkaptopurin, och det immunosuppressiva läkemedlet azatioprin som i förlängningen möjliggjort organtransplantationer. Även det antivirala läkemedlet aciklovir tillhör Hitchings och Elions upptäckter, berättar Katarina Nordqvist.

Under åren har hela 900 personer förärats Nobelpriset. Nog borde det vara rimligt att anta att i alla fall några av dessa upptäckter senare visat sig vara felaktiga eller i alla fall inte fullt så lysande som det till en början verkade?

- Det tillhör inte vanligheterna att själva upptäckterna och deras storhet ifrågasätts. Vanligare är en diskussion om det verkligen är rätt personer som har belönats för en viss upptäckt. Nobelkommittén har genom åren varit skickliga på att göra ett bra urval och tack vare detta har prisets status kunnat upprätthållas år efter år, menar Katarina Nordqvist.

I början av oktober varje år riktas världens blickar mot Nobel Forum i Solna där Nobelkommittén meddelar vem eller vilka som tilldelats årets Nobelpris i fysiologi eller medicin. Processen fram till den högtidliga dagen har då pågått i över ett år. Tiden för att lämna in nomineringar går ut i januari, dessa utvärderas därefter av Nobelkommittén och det slutgiltiga beslutet fattas av Nobelförsamlingen vid Karolinska institutet i oktober. Men redan i september året innan skickas över 3  000 personliga, konfidentiella inbjudningar ut till utvalda personer.

- Vi är ganska återhållsamma med att beskriva hur processen går till men en utvald och av oss inbjuden del av vetenskapsvärlden får lov att nominera, förklarar Jan Andersson, professor i infektionssjukdomar vid Karolinska institutet och sedan 2008 ledamot i Nobelkommittén.

Kommittén väljer ut ledande personer från vetenskapsvärlden och målet är att redan i det här skedet nå ut brett för att nå ett så stort kunskapsfält som möjligt.

- Sen tar ett långt arbete vid. Det är aldrig några kvicka beslut, utan något av ett Sherlock Holmes-arbete, säger Jan Andersson.

Men även om urvalsprocessen är lång, noggrann och bred så finns det priser som har diskuterats och kritiserats mer än andra genom tiderna.

- Jag tänker direkt på Johannes Fibiger som fick priset 1926 för sin upptäckt att parasitmasken Spiroptera neoplastica kunde ge upphov till cancer. Detta visade sig senare inte stämma och priset är direkt felaktigt, berättar Katarina Nordqvist.

Det fanns vid den här tidpunkten en starkt rådande teori om att parasiter kunde ge upphov till cancer, så Fibigers upptäckter var barn av sin tid. Senare skulle vetenskapen visa att virus kan orsaka cancer genom upptäckten av kopplingen mellan humana papillomavirus och livmoderhalscancer. En upptäckt som belönades med Nobelpriset 2008.

- Men en gång Nobelpristagare, alltid Nobelpristagare. Det finns ingen överklagansnivå och man kan inte bli i fråntagen ett pris, förklarar Jan Andersson.

En annan upptäckt som i efterhand varit rejält kritiserad och vars öde sett både uppgång, fall och sedan uppgång igen är Paul Müllers upptäckt av DDT. Insektsgiftet användes flitigt och framgångsrikt för att hämma spridningen av malaria och tyfus men med tiden uppstod resistens och de negativa effekterna med stora störningar i fortplantningsförmågan hos vissa djurarter blev kända. Under 1970-talet förbjöds DDT som bekämpningsmedel i stora delar av världen, något som på senare år omprövats och 2006 kom WHO ut med nya riktlinjer där DDT återigen rekommenderas i malariaområden, men endast för inomhusbruk och inte i den stora skala som skedde tidigare. Paul Müller tilldelades Nobelpriset 1948.

Året efter, 1949, fick portugisen Egas Moniz medicinpriset för sin upptäckt av det terapeutiska värdet av lobotomi vid vissa psykoser. Idag är det många som förfärat undrar hur denna kirurgiska metod kunnat får Nobelpriset, men man måste ta i beaktande att det då var den bäst kända metoden för att lindra ångest och förebygga eventuella suicider. Psykofarmaka var ännu inte uppfunnet.

- Utan att försvara lobotomin som metod är det viktigt att påminna oss om att metoden naturligtvis utvecklades med goda föresatser och för att man trodde att det hade en positiv effekt på oroliga och ångestdrivna patienter, påminner Katarina Nordqvist.

Samhället, politiken, kulturen – allt förändras kontinuerligt och står under påverkan av trender. Så hur är det med Nobelpriset, är det så upphöjt att det står över sådant eller syns även här ett mode?

- Det finns definitivt trender, menar Jan Andersson.

- I takt med vissa upptäckter som till exempel mikroskopet som gör det möjligt att se mikrober, så görs nya landvinningar som senare tilldelas en rad Nobelpris.

Även Katarina Nordqvist menar att det finns mer eller mindre tydliga trender.

- Under första halvan av 1900-talet är det relativt sett många enskilda pristagare. I takt med att forskarsamhället växer efter andra världskriget och teamarbete blir vanligare så ser vi allt fler delade priser. Vi ser även hur nya upptäckter som DNA och upptäckter nere på detaljerad cellnivå ger upphov till nya priser.

Vissa upptäckter är mer allmänt kända än andra och vissa pristagare är mer namnkunniga än andra. Katarina Nordqvist har i sitt forskningsarbete intervjuat 33 medicinpristagare och besitter en bred kunskap om de flesta pristagare.

Har du några favoriter?

- Jo det finns några som jag fastnat lite extra för. Dels Gertrude Elion som prisades 1988 för principerna om rationell läkemedelsutveckling. Hon är en utav ganska få kvinnor och en av få Nobelpristagare som saknar doktorsgrad, något hon delar med årets pristagare Tu Youyou. Hon läste kemi vid universitetet men som kvinna var det svårt att få ett jobb i branschen. Hennes chans kom under 40-talet då männen var ute i krig och hon fick en anställning på ett läkemedelsbolag. Med åren kom hon tillsammans med sin forskarkollega George Hitchings att upptäcka en rad fantastiska läkemedel som hjälpt så många människor.

Ytterligare en synnerligen minnesvärd pristagare är Robert Edwards som 2010 tilldelades Nobelpriset för utvecklandet av in vitro fertilisering.

- Det är en rörande historia. Edwards bestämmer sig tidigt för att hjälpa människor som inte kan få barn och detta gör han i en tid då preventivmedel får fotfäste, jordens överbefolkning diskuteras och begränsat barnafödande införs i vissa länder.

1978 föds det första IVF-barnet och drygt 30 år senare tilldelas han priset men är för sjuk för att komma till Stockholm så hans hustru hämtar priset i hans ställe.

- Edwards var medveten om att forskningsområdet kunde vara känsligt för vissa och tog därför tidigt en etisk diskussion med bland annat representanter från kyrkan i Storbritannien. Det tycker jag var väldigt visionärt, säger Katarina Nordqvist.

Även Barry Marshall som fick priset 2005 tillsammans med Robin Warren för upptäckten att Helicobacter pylori kan orsaka magsår har fångat Katarina Nordqvists intresse lite extra.

- Vi ska minnas att det var många kirurger som hade sitt kall i att operera magsår, så Marshall fick verkligen kämpa mot ett stort etablissemang. Att han dessutom sitter i Australien, långt från de stora universiteten som bedriver världsledande forskning, och på något sätt lyckas få tillgång till all information han behöver för sin forskning, något som inte var det enklaste, gör hans arbete ännu mer imponerande och inspirerande.

På torsdag går årets Nobelfest av stapeln och årets pristagare kommer till Stockholm för att ta emot en medalj ur kungens hand.

Den svenska popgruppen Bo Kaspers Orkester har gjort låten Vi kommer aldrig att dö:

”Säg ett ord som blir bevingat. Sätt en flagga på en topp. Spring på under tre minuter ett femtonhundrameters lopp. Korsa apor med kaniner och få ett pris ur kungens hand. Rita hus som står för evigt eller sätt en värld i brand. Vi kommer alltid att leva. Vi kommer aldrig att dö.”

Kanske kommer pristagarnas namn inte att leva för alltid, många är för allmänheten sedan länge glömda. Men deras upptäckter kommer att leva för alltid och ligga till grund för fortsatt forskning och upptäckter för mänsklighetens största nytta.

Kommentera en artikel
Meddela redaktionen
Utvalda artiklar

Sänd till en kollega

0.097