Lär av britterna
Hur går man från ord till handling? Hur ser man till att alla ord från alla seminarier och alla symposier blir till konkreta åtgärder och inte bara en evig rundgång av goda föresatser, som inte leder någonvart? Vi som arbetar för life science-sektorn i Sverige borde titta på och lära oss av Storbritannien.
Beslutet om Storbritanniens utträde ur EU, Brexit, kommer att innebära stora påfrestningar på många områden. För deras starka life science-sektor är riskerna uppenbara, speciellt om skilsmässoförhandlingarna skulle gå i stå och britterna stå utan handelsöverenskommelser med EU.
Men en utmaning är till för att hanteras. I september presenterades en brittisk industristrategi för life science, och den lider inte av någon falsk blygsamhet. Hårda krav ställs och tydliga mål sätts. Krav ställs på hur forskningen ska stärkas, vilka mål man bör ha för tillväxt och investeringar inom sektorn, hur samarbetet mellan företag och sjukvården ska bli ännu bättre. Allt för att brittisk life science inte ska drabbas av ”Brexit blues”, utan tvärtom fortsätta att vara en av de viktigaste och starkaste industrisektorerna, med ökande – inte minskande – betydelse för landets ekonomi och tillväxt.
Vi kan lära oss mycket av detta. Sverige har inte samma utmaning med just ett utträde ur handelsgemenskapen EU, men vi är utsatta för precis samma knivskarpa internationella konkurrens inom life science. Att vi har en regering som tycker att sektorn är viktig är jättebra, men det måste mer till. Intresse räcker inte.
Det som är extra befriande när man läser den brittiska strategin är konkretionen: ”Vi ska attrahera tjugo stora tillverkningsinvesteringar inom sektorn under de närmaste fem åren”. Tjugo, varken mer eller mindre, och så sätter man siffror på hur stora investeringarna ska vara, i två grupper – tio stycken stora och tio ännu större. Siffror på allt.
”Storbritannien måste locka till sig 2 000 nya life science-forskare från hela världen”. Inte ”vi behöver locka till oss fler internationella forskare” – 2000 nya toppforskare behövs. Ett annat strategiskt mål är att ytterligare fyra brittiska life science-företag ska nå ett börsvärde över tjugo miljarder pund.
När jag beskriver det så här så kanske det låter som plakatpolitik, men allt är mycket väl underbyggt. De stora braskande kraven byggs ut med både underkrav och förslag. Men det viktigaste är att industristrategin, som är framtagen av såväl forsknings- och branschorganisationer som enskilda företag, också är efterfrågad av regeringen. De som styr vill verkligen ha reda på vad den berörda sektorn själv anser vara de viktiga framgångsfaktorerna.
Det är en bördig jordmån för att komma fram till åtgärder som har en chans att bli genomförda. Men vad strategin gör som är riktigt viktigt, i kombination med att regeringen har detta tydligt utsagda intresse, är att det skickar en otroligt stark signal till omvärlden därute: Vi vill, vi satsar och vi kommer att kämpa knallhårt för life science i vårt land.
Se där någonting att lära sig av.
