Nya strategier för att utrota malaria
Efter en global insats minskade utbredningen av malaria i världen från år 2000. Men kring 2015 stannade den positiva utvecklingen av. Utom i Zanzibar i Östafrika där man nästan lyckats utrota sjukdomen. I en studie, som nu publiceras i BMC Medicine, försöker forskare vid Karolinska institutet förklara hur de gjort och vilka problem som fortfarande återstår.
Anders Björkman är professor vid institutionen för mikrobiologi, tumör- och cellbiologi på Karolinska institutet, och han har drivit forskningsprojektet om malaria i 18 år. Han berättar att nya läkemedel, utdelning av impregnerade myggnät och besprutning mot malariamyggor inomhus halverade malarians utbredning globalt sett, fram till 2015.
– Men därefter har minskningen avstannat. Förutom i Zanzibar där insatserna för dess 1,4 miljoner invånare lett till en cirka 96-procentig nedgång i förekomsten av malaria. I samarbete med Zanzibar malaria control program har vi optimerat insatserna och kan nu visa varför det ännu inte nått hela vägen till utrotning av malaria, säger han.
Bland problemen finns malariamyggornas förändrade beteende. De biter numera utomhus istället för inomhus, och de har dessutom utvecklat viss resistens mot myggmedel. Själva parasiten har också utvecklats så att den blivit svårare att upptäcka.
– Både myggorna och parasiterna har hittat sätt att undvika kontroll och bekämpning. Nu behöver vi utveckla nya strategier för att övervinna detta om vi ska nå det uppsatta målet att utrota malarian från Zanzibar, ett arbete som kan bli en modell för hela Afrika, säger Anders Björkman.
En positiv bieffekt av malariabekämpningen har varit att barnadödligheten minskat med drygt 70 procent. Tidigare beräkningar har visat att 20 procent av barnadödligheten skulle vara relaterad till malaria, men det tycks som om sjukdomen påverkar barnen mer kroniskt än man tidigare trodde. Det skulle kunna ge minskad motståndskraft mot andra sjukdomar. Nu hoppas forskarna att Zanzibars arbete ska kunna stå modell för hela Afrika.
