23948sdkhjf

Nobelpriset för gensaxen

Emmanuelle Charpentier och Jennifer A. Doudna är årets Nobelpristagare i kemi.

År 2011 publicerade Emmanuelle Charpentier en vetenskaplig artikel i Nature som på bara några år kom att få en enorm betydelse.

Hon hade upptäckt en dittills okänd molekyl när hon studerade hur bakterien Streptococcus pyogenes, försvarade sig mot virusangrepp. Hon kunde visa att molekylen utgör en del i bakteriens immunförsvar, CRISPR/Cas9, som kan klippa sönder virus-DNA. Hon tog redan samma år kontakt med professorn och biokemisten Jennifer Doudna i Kalifornien och tillsammans kunde de två få det som har kommit att kallas bakteriens gensax att fungera i provrör.

De två forskarna har senare visat att det med hjälp av gensaxen går att klippa i alla DNA-molekyler och att det går att styra var molekylerna ska klippas av.

”Tekniken har revolutionerat de molekylära livsvetenskaperna, bidrar till nya cancerterapier och kan göra verklighet av drömmen om att bota ärftliga sjukdomar”, skriver Kungliga Vetenskapsakademien i ett pressmeddelande.

– Det finns en enorm kraft i gensaxen, som angår oss alla. Den har inte bara revolutionerat grundvetenskapen, utan även växtförädlingen och kommer att leda till nyskapande medicinska behandlingar, säger Claes Gustafsson, ordförande i Nobelkommittén för kemi.

CRISPR/Cas9 är bland annat en grundläggande metod i ett nytt malariatest som testats i en proof-of-concept-studie, som dels ska kunna upptäcka även mycket låga koncentrationer av Plasmodium-parasiten i blodet och dels ska gå att använda i fält. Life Science Sweden har tidigare den här veckan skrivit om testet.

Gensaxen står i centrum för en omfattande patenttvist som fortfarande pågår mellan Emmanuelle Charpentier tillsammans med Jennifer A. Doudna och forskaren Feng Chang från amerikanska Broad Institute. 

Artikeln är en del av vårt tema om Nobelpriset 2020.

Kommentera en artikel
Meddela redaktionen
Utvalda artiklar

Sänd till en kollega

0.078