23948sdkhjf
Innehållet nedan modereras inte i förväg och omfattas därmed inte av webbplatsens utgivningsbevis.

Privata tjänstehundar har en viktig roll vid krig

denna artikel är sponsrad av djurportal.se

Sveriges roll i en krigssituation har drastiskt förändrats sedan inträdet i NATO. Ett ökat hot om ett utbrett krig har fått samhället att börja tänka på Sveriges insatser i ett eventuellt krig. Det gäller även ägare till privattränade tjänstehundar.

Aktiv tjänst vid krig

Svenska Brukshundsklubben är en del av försvarsmakten och har länge utbildat så kallade tjänstehundar. Vanligtvis är det inom patrull- och räddningstjänst som privatägda hundar får sin utbildning. Många av dessa hundägare ställer sig frågan om deras hund kommer att få en aktiv tjänst inom försvaret, om det skulle bli en förhöjd krigsberedskap.

Här handlar det givetvis inte om att försvaret skulle lägga beslag på en pudel eller någon annan typ av sällskapshund. De hundar som kan komma på tal är tjänstehundar som blivit utbildade i något av Svenska Brukshundsklubbens 18 distrikt. Främst kommer det troligtvis att bli frågan om tjänstgöring inom Hemvärnet. Med det sagt kan även annan tjänstgöring komma på tal, beroende på vilken utbildning hunden har.

Försvarets egen avel har stora brister

Det har visat sig att den avel som försvarsmakten har haft sedan 2005 har stora brister. Bland annat har den egna uppfödningen av schäferhundar visat att både sjukdomar och bristande lämplighet inte gett det material som är ett måste för att kunna utbilda tillräckligt många tjänstehundar.

Statistik visar även att andra raser idag har större lämplighet och färre sjukdomar än schäfern. Privata uppfödare avlar ofta på sundare hundar och får därför ett friskare material för träning än vad försvarsmakten har. Men det finns även andra aspekter som kan innebära att privattränade hundar får aktiv tjänst.

Privatägda hundar får bättre utbildning

Även om många privathundar främst är tränade för olika tävlingskategorier har de en grundutbildning som ofta är bättre än försvarsmaktens hundar. En privat hundförare har vanligtvis många års erfarenhet av att träna hund, bland annat inom sök, spår och skydd. En hundförare inom försvaret har inte alltid tidigare erfarenhet av hundträning.

De utbildningar som finns för att utbilda en hund till tjänstehund lockar även hundägare som hållit på i många år. Träningen får ett mer reellt syfte som ofta innebär att både hund och förare får ett nytt mål i sin träning. Den tidigare träningen för en specifik tävlingsgren innebär också att det finns en grundträning som försvarsmaktens hundar inte alltid har.

I ett Sverige där allt fler preppar talar det för att privattränade tjänstehundar kommer att ha en viktig roll om det skulle bli skarpt läge. Troligen kommer heller inte försvaret ta hunden, utan både hund och hundägare kommer att aktivt tjänstgöra enligt totalförsvarsplikten.

Sänd till en kollega

0.048