Ny cellterapi ger hopp om bot för typ 1-diabetes – ”Aldrig lyckats tidigare”
Av I en klinisk studie vid ATMP-centrum på Akademiska sjukhuset i Uppsala har för första gången i världen en transplantation med genmodifierade, hypoimmuna insulinproducerande celler från Langerhanska öar använts som behandling. Det centrala är att transplantationen genomförts utan samtidig användning av immundämpande läkemedel. Förhoppningen är att patientgruppen på sikt ska kunna botas från sin diabetes.
Amerikanska Sana Biotechnology, som utvecklat hypoimmunteknologin, rusade på börsen efter att det första resultatet presenterades i veckan. Bolagets aktie steg med cirka 200 procent.
För personer med svår typ 1-diabetes finns sedan drygt 20 år en etablerad behandling med transplantation av Langerhanska öar, en typ av cellkluster som innehåller insulinproducerande celler. Behandlingen innebär att Langerhanska öar isoleras från en avliden donators bukspottkörtel och transplanteras till en diabetespatient med målet att uppnå normal blodsockerkontroll och insulinoberoende. Transplantationen har dock krävt immunsuppression hos patienten, vilket ofta ger biverkningar och inte lämpar sig för alla.
– Liksom med all annan organ- och celltransplantation, där vävnad kommer från annan individ, har det hitintills krävts undertryckande av mottagarens immunsystem för att förhindra immunavstötning av de transplanterade cellerna. De insulinproducerande celler vi använder i den nya studien är genetiskt modifierade för att undvika upptäckt av immunförsvaret och därmed skyddade från såväl avstötning som autoimmunt angrepp, förklarar Per-Ola Carlsson, läkare vid Akademiska sjukhuset i Uppsala som leder studien, ett pressmeddelande.
Studien sker i samverkan med bioteknikföretaget Sana Biotechnology, baserade i Seattle, som har patent på den hypoimmunteknologi som används vid genmodifieringen. Grundaren Sonja Schrepfer har länge forskat på djur, för att se hur celler kan överleva efter transplantation utan avstötning.
– Det vi gjort i Uppsala är ett proof of concept, för att visa att det här som fungerat i djur också fungerade i människa, säger Per-Ola Carlsson till Life Science Sweden.
Första resultaten från den patient som behandlats visar att cellerna undviker upptäckt av immunförsvaret och att de fortsätter fungera efter transplantationen. Studien identifierade inga säkerhetsproblem.
Enligt företaget är studien den första som visar överlevnad av en allogen transplantation, utan immunsuppression eller immunskyddande anordning hos en helt immunbehörig individ.
Resultaten baseras på data fyra veckor efter celltransplantation. De visade både på överlevnad och funktion hos cellerna, mätt bland annat genom närvaro av biomarkören C-peptid i blodet. C-peptidnivåerna ökade också vid ett så kallat måltidstoleranstest (MMTT), vilket innebär att de transplanterade cellerna stimuleras till insulinutsöndring som svar på en måltid.
Vilka slutsatser kan man dra av resultatet, efter bara fyra veckor?
– Vid celltransplantation sker en avstötningsreaktion normalt sett inom den första veckan, det är en oerhörd kraftig reaktion. Fyra veckor är därför en tillräcklig tid, bedömer vi, för att säga att det fungerar. Sedan kommer vi följa den här transplantationen över tid, säger Per-Ola Carlsson.
Hur optimistisk kan man egentligen vara, efter resultat från bara en enda patient?
– Immunsystem skiljer sig inte åt särskilt mycket i denna aspekt. Det har aldrig lyckats tidigare att få celler att överleva upp till en månad utan att ha använt immundämpande läkemedel när man transplanterar mellan individer. Så det är i första hand ett stort immunologiskt framsteg.
Den nya datan, i kombination med andra forskningsframsteg, ger hopp om att en botande behandling kan erbjudas patienter med typ 1-diabetes i större skala, menar han. Samtidigt finns utmaningar, inte minst när det kommer till tillverkningsprocessen av det avancerade terapiläkemedlet.
Framåt menar Per-Ola Carlsson att man bör frångå organdonatorvävnad och i stället lägga fokus på att ta fram motsvarande genmodifierade insulinproducerande celler från stamceller. På så sätt kan man få fram närmast obegränsat antal celler för transplantation. Att lyckas transplantera celler utan avstötning har stor betydelse även för andra sjukdomar, avslutar han.