Forskare ifrågasätter tidskriftssystemet: ”En prestigeekonomi”
Av Det som en gång har tagits för en seriös och välrenommerad vetenskaplig tidskrift behöver inte nödvändigtvis förbli det. En av de utgivare som fått sin status omvärderad genom åren är schweiziska open access-förlaget Frontiers.
Gustav Nilsonne, docent i neurovetenskap vid Karolinska institutet, berättar för Life Science Sweden om sin egen erfarenhet.
– Jag har själv publicerat en artikel i Frontiers in Oncology. Det var en helt seriös artikel och en helt seriös referentgranskning. Senare har Frontiers-tidskrifterna fått betydligt sämre rykte, upplever jag.
Frontiers har kritiserats för sin affärsmodell och beskrivs verka i en gråzon mellan traditionell publicering och tvivelaktiga metoder. Flera av deras tidskrifter förekommer på listor över rovtidskrifter. Att Gustav Nilsonnes artikel ligger kvar hos Frontiers in Oncology är han dock inte bekymrad över.
– Jag tänker att vem som helst kan läsa min artikel för att bedöma om den är seriös eller inte. Men jag hade nog inte skickat dit en artikel idag.
Efter 20 år som verksam forskare upplever han att man kommer långt med egen granskning av förlaget, redaktörer och andra artiklar som givits ut, för att bedöma trovärdigheten hos en tidskrift.
Samtidigt ifrågasätter han hela det vetenskapliga publiceringssystemet, och framhåller att rovtidskrifter rotar sig i en mycket djupare problematik.
– Jag skulle egentligen vilja att vi inte hade tidskrifter över huvud taget.
Nilsonne kritiserar tidskrifterna roll som grindvakter och säger att dagens modeller uppbyggda på indexering, referentgranskning och impact factors ger ett falskt sken av kvaliteten på vetenskapen.
Antal artiklar i tidskrifter med hög impact factor har blivit en slags valuta för forskare vid ansökningar om forskningsmedel, anställningar och befordran. Det är därför inte förvånande att ett system vuxit fram där denna valuta kan köpas för pengar för den som är mindre nogräknad.
Ett annat fenomen som blivit vanligare är oseriösa företag som köper upp och omvandlar tidskrifter till rovtidskrifter, så kallad ”journal snatching”, som Life Science Sweden skrivit om. Företagen utnyttjar att tidskrifterna som blir köpta är indexerade i databaser som ger ett intryck av seriositet. De utnyttjar också att forskare i vissa länder är mer eller mindre tvungna att publicera artiklar i indexerade tidskrifter för att kunna fortsätta verka i akademin. Det bekräftar svagheten i dagens modell av tidskriftpublicering, menar Nilsonne.
– Att sälja och köpa tidskrifter är längst ut på spektrumet i en prestigeekonomi som vi lever i som forskare, säger han och utvecklar:
– Problemet med ”snatching” är rotat i att man har dåliga proxymått någon annanstans i kedjan. Det är därför det uppstår ett ekonomiskt värde av den här tidskriftsindexeringen, som snatchingföretagen försöker utnyttja.
Vad skulle alternativet till dagens publiceringsmodell vara?
– En forskarledd plattform där man själv publicerar sina artiklar. Då är det jättetydligt vem som står ansvarig för den. Artiklar blir tillgängliga direkt och andra forskare behöver inte vänta på månader eller år på att det ska tryckas ut någonstans.
Den springande punkten i resonemanget är att en mer systematisk och transparent kvalitetskontrollprocess är nödvändig i ett sådant system. Men inte heller dagens referentgranskning bör betraktas som ett kvalitetsmått menar han.
– Jag tycker att vi har ett stort ansvar inom akademin att utveckla bättre bedömningsmodeller, som tar hänsyn till vad det faktiskt står i artiklar och inte var de är publicerade. Så att vi kommer bort från pinnräknandet som ligger bakom det här problemet, som gör att det går att köpa och sälja tidskrifter till att börja med.
Läs mer
Läs hela Life Science Swedens artikelserie om rovtidskrifter.