”Svensk life science behöver nationell samordning nu”

Sverige har världsledande forskning, innovativa och framgångsrika företag, högkvalitativ hälso- och sjukvård och höga ambitioner. Men i den globala konkurrensen räcker det inte med starka enskilda aktörer. De länder som lyckas bäst är de som också bygger strukturer för nationell samordning, långsiktighet och genomförande.

Life science är en av Sveriges viktigaste framtidssektorer. Den bidrar till tillväxt, export, arbetstillfällen och bättre hälsa. I en tid av geopolitisk osäkerhet är sektorn också en viktig del av Sveriges beredskap.

Utmaningen är att innovation inom life science nästan alltid är en laginsats. Den kräver samverkan mellan akademi, näringsliv, vård, patienter, myndigheter och finansiärer. Den kräver strukturer där aktörer kan mötas, sätta upp gemensamma mål, prioritera och ta idéer från behov till användning.

Samtidigt hårdnar konkurrensen. Internationellt ökar investeringarna, inte bara i forskning och företag utan också i nationella strukturer, långsiktiga investeringar och tydliga handlingsplaner kring gemensamma prioriteringar. Konkurrensen handlar inte enbart om tillväxt och export, utan också om förmåga att agera agilt när omvärlden förändras.

Sverige har länge haft denna kraft genom det nationella innovationsprogrammet Swelife. Under tolv år har programmet bidragit till ökad samverkan mellan ekosystemets olika aktörer för att stärka life science i Sverige, driva initiativ för att utveckla och implementera innovationer för bättre hälsa och ökad tillväxt. Genom att skapa och erbjuda nätverk, finansiering och strategiskt stöd har programmet kunnat identifiera behov, samla aktörer och omsätta gemensamma utmaningar i nationella satsningar. Genomic Medicine Sweden och Siish är två av många exempel som visar hur starka initiativ kan växa fram när någon har det nationella uppdraget att samla ekosystemet och driva på utvecklingen.

När Swelife nu planenligt avslutas till årsskiftet försvinner inte behoven. Tvärtom. Kraven på samordning, implementering och nationell konkurrenskraft blir allt större. I dag finns ingen nationell funktion med ansvar för helheten inom svensk life science. Den viktiga frågan är vem som nu ska ta ansvar för att se till att detta händer.

Vi anser att Sverige behöver:

• En nationell funktion som kan samla life science-ekosystemet kring gemensamma prioriteringar och koppla samman regionala styrkor med nationella behov.
• En nationell struktur för att identifiera, följa upp och ta bort hinder och luckor.
• Kapacitet att driva strategiska initiativ från idé till genomförande för att omsätta strategier i handling.
• Långsiktig finansiering för nationellt strategiska satsningar, tillväxt och nyttiggörande.

Om vi inte tar detta på allvar kommer innovationer nå patienterna långsammare, företag kommer möta större osäkerhet och investeringar söka sig till länder som är bättre på att omsätta forskning till nytta.

Regeringen och berörda aktörer behöver agera nu. Om Sverige vill vara en ledande life science-nation även i framtiden måste nationell samordning säkras innan det är för sent.

Eva Sjökvist Saers, Ordförande Swelife

Peter Nordström, Programchef Swelife