som han fick för två år sedan, inbegrep inte bara att beskriva läget utan att också ”lämna förslag till en åtgärdsplan för att stärka den kliniska forskningens situation och främja hög kvalitet i svensk klinisk forskning”. Hans första avrapportering kom som ett delbetänkande i början av 2008 och fick direkt sin betydelse för regeringens forskningsproposition.
efter Valborgshelgen och upprepar inte förslagen från delbetänkandet. Däremot föreslår den åtgärder inom områden som blott identifierades som problematiska i delbetänkandet. Det gäller bland annat ledningen av universitetssjukhusen, som ”oftast är mer regionsjukhus än forskningsanknutna universitetssjukhus”, som Olle Stendahl uttryckte sig när han förhandsinformerade om sina slutsatser hos Läkaresällskapet på onsdagsförmiddagen.
där universitet och landsting samsas ska undanröja stuprörsuppdelningen mellan forskning och vård. En flexiblare organisation ska öppna för nya allianser med utomstående partner.
Bättre kunskapsutbyte
mellan forskning och kliniskt arbete, translationell forskning, hör också till de viktiga förslagen. Translationell forskning, kallas det i rapporten. Denna dubbelriktade kunskapsöverföring som en gång var Sveriges flaggskepp har försvagats och måste återskapas eller återupprättas menar Olle Stendahl.