Stoppa rundgången i universitetsstyrelserna
Det nya systemet gör tyvärr att styrelsens uppdrag att granska rektors arbete blir omöjligt, då det i praktiken är rektorn som utser stora delar av sin egen styrelse.
Att det uppstår konflikter är inte oväntat. Karolinska Institutet är en del i en stor europeisk trend där utökat självbestämmande för universiteten skapar spänningar inom organisationerna.
När den traditionellt fria organisationen och tänkandet utmanas uppstår just såna här konflikter som vi nu bevittnar. På toppuniversitetet Federal Institute of Technology i Zurich har en grupp professorer lyckats avsätta en rektor som just ville förändra det decentraliserade styret.
Alliansens beslut att låta universiteten – och i praktiken ledningen och rektorn – själva föreslå vilka externa medlemmar som ska sitta i styrelsen är en farlig utveckling. Eftersom regeringen, efter förslag från universitetets ledning, bara formellt utser dessa ledamöter, saknas det kontrollmekanismer i styret av universiteten.
Det hela kan liknas vid att det är vd:n i ett bolag – inte aktieägarna – som utser styrelsen. Styrelsen bör vara skattebetalarnas representanter som garanterar att våra pengar används på ett effektivt sätt. Med dagens utnämningsförfarande är det inte helt självklart att så är fallet. När Alliansen föreslog att regeringen själv inte är lämplig att utse vilka som bör sitta i universitetens styrelse lät det nog till en början som en bra idé. Det satt då alltför många gamla politiker i styrelserna på universiteten.
Men det nya systemet, som är i bruk sedan 2007, gör tyvärr att styrelsens uppdrag att granska rektors arbete blir omöjligt, då det i praktiken är rektorn som utser stora delar av sin egen styrelse.
Här bör den regering som får väljarnas förtroende efter valet hitta en mer balanserad lösning.
