studerade bananflugans arvsmassa för att hitta gener som ligger bakom bananflugans förmåga att uppfatta smärta. Av de 600 gener som kunde kopplas till smärta isolerades en, den så kallade alpha-2-delta-3-genen. Genen triggade nämligen samma cellulära reaktioner som smärtstillande läkemedel och fanns dessutom i både möss och människor.
Forskare studerade sedan
mutationer av alpha-2-delta-3-genen och fann en variant som dels minimerade känsligheten vid akut smärta och dels gjorde patienter mindre känsliga mot kronisk smärta i nedre ryggen. Mutationen visade sig också vara den genförändring som ger upphov till synestesi, ett neurologiskt tillstånd som innebär att två eller fler sinnen är sammankopplade. Patienter med synestesi upplever att de kan höra färger eller se ljud.
Genom att scanna möss
med just den mutationen kunde forskarna se att smärtimpulser först riktades dit de skulle, till hjärnans thalamus, men sedan tog en oväntad avstickare. Smärtimpulsen gick till den del i hjärnan där syn, lukt och hörsel styrs istället för att fortsätta mot den del i hjärnan som varnar djuret för smärtan.
Forskarna menar att
fyndet av genmutationen
inte bara förklarar varför vissa människor reagerar olika på smärta eller hur synestesi uppstår, utan också öppnar för nya behandlingsmöjligheter. Genom att efterlikna mutationen av alpha-2-delta-3 kan smärtpatienter luras till att uppfatta färger och ljud istället för att känna smärta.
Studien publiceras i
det senaste numret av Cell.
BREAKING