Svensk forskningstopp på global läkemedelsjätte
- Mina föräldrar lärde mig att göra det bästa av mina förmågor och att ha ett större syfte med mitt liv.
Mikael Dolsten
Ålder : 52 år
Familj : Gift med Catarina som han träffade under studierna i Lund på 80-talet. Barnen Josefin, 19, Simon 18, och Gabriel 12.
Bor : I Scarsdale, en halvtimmas pendeltågsresa norr om Manhattan. Flyttade till New York och USA för Boehringer Ingelheims räkning 2004.
Karriär : Läkarstudier och doktorsexamen (MD, PhD) i Lund 1979-88, var med om att bygga upp och var senare forskningsansvarig för Pharmacias verksamhet i Lund 1988-1997, forskningschef på Astra Draco Lund och Astra Hässle/Astrazeneca i Mölndal 1997-2003, global forskningschef på Boehringer Ingelheim 2003-2008, global forsknings- och utvecklings chef på Wyeth 2008-2009, global forsknings och utvecklings chef på Pfizer 2009-
Fritidsintressen : Jag och Catarina har alltid satsat mycket på att vara med våra barn på fritiden. Annars kan man väl säga att jag försöker hålla en svensk, sund livsstil här och äta bra mat, samt ägna mig åt friluftsliv och olika sporter.
Ända sedan barnsben har Mikael Dolsten drömt om ett jobb som kan betyda något för andra människor. Som ny forskningschef för läkemedelsjätten Pfizer sitter han bra till för att göra just det.
Mikael Dolsten är global forsknings- och utvecklingschef på Pfizer, ett av världens största läkemedelsbolag. Där han sitter på sin arbetsplats ett stenkast från FN-skrapan och East river i New York torde han vara den svensk som har störst inflytande över framtidens läkemedel just nu.
Men på frågan om det stämmer, blir han alldeles tyst och måste tänka efter en god stund innan han svarar.
– Jag har faktiskt inte en aning, har ärligt talat aldrig tänkt i de termerna. Jag har bara sett chansen att få vara med om att fram läkemedel mot sjukdomar vi inte kan bota idag.
Säga vad man vill , ett toppjobb har han i alla fall. Men trots en imponerande karriär har Mikael Dolsten flugit under radarn i Sverige, åtminstone medialt.
Så det är kanske lika bra att ta det från början.
Mikael Dolsten växte upp i Halmstad. Hans föräldrar hade ingen akademisk bakgrund, men i hemmet fanns alltid en törst efter kunskap.
– Mina föräldrar lärde mig tidigt att det var viktigt att göra det bästa av de förmågor jag fått och att ha ett större syfte med mitt liv. Det låter kanske konstigt idag, men jag tror att många i min generation växte upp med samma känsla. Jag upplever att det var ett annat Sverige då. Vi var ett världssamvete på ett fint sätt på den tiden, stod för fred, bistånd och att man skulle hjälpa varandra. Det där har jag burit med mig hela livet, säger han.
Det var ur viljan att hjälpa andra som drömmen om att bli läkare föddes, och Mikael flyttade till Lund för att börja studierna i januari 1979. Att jobba med läkemedelsutveckling hade han ingen tanke på.
– Läkemedelsindustrin var ganska okänd på den tiden, det var inget vi ungdomar hade stött på eller hört talas om. Men ganska tidigt under mina studier fick jag upp ögonen för forskningen. Jag pluggade på läkarlinjen på dagarna och engagerade mig i diverse forskningsgrupper på helger och kvällar.
Forskningen gällde främst immunologi och cancer, vilket gjorde att dåvarande Pharmacia fick upp ögonen för honom. Pharmacia ville bygga upp läkemedelsforskning i Lund inom just dessa områden i mitten av 80-talet, och det blev Mikaels uppdrag att vara med och dra igång verksamheten. Hans liv blev snart en blandning av studier, akademisk forskning, AT-tjänst och livet som läkemedelsentreprenör.
– Det var en väldigt speciell tid, det fanns en öppenhet inom akademin, vården och industrin för att samarbeta. Sverige var en föregångare där, kanske berodde det på att vi är ett litet land och därför tvingas samarbeta över gränserna för att nå resultat.
Mikael Dolstens yrkesbana som praktiserande läkare blev bara ett och ett halvt år, men på den tiden hann han arbeta med allt från vård av svårt cancersjuka till psykiskt sjuka. Även om tiden som AT-läkare blev kort, blev dess betydelse desto större.
– Ja, att jobba med alla dessa fantastiska läkare och sjuksköterskor som gjorde allt för att hjälpa sina patienter var väldigt inspirerande. Och att se hur pass lite selektiva läkemedel det trots allt fanns på den tiden inom bland annat just cancer och hiv var en ögonöppnare. Det var nog där som engagemanget för att hitta nya läkemedel föddes i mig på allvar. Jag insåg att jag skulle kunna göra större nytta där än som praktiserande läkare.
Från 1988 och framåt har Mikael Dolsten (före flytten till USA stavade han efternamnet Dohlsten) arbetat som forskningschef på olika nivåer hos Pharmacia, Astrazeneca, Boehringer Ingelheim, Wyeth och nu alltså Pfizer. Vid en första anblick ser det ut som rak och tydlig chefskarriär, men åren har varit mer dramatiska än så. Dolstens yrkesliv har nämligen sammanfallit med industrins konsolidering med ideliga samgåenden mellan läkemedelsbolag. Under sina nio år med Pharmacia var han exempelvis med under fusionerna med svenska Kabi, amerikanska Upjohn och italienska Farma italia carlo erba.
1998 gick han som forskningschef över till Astra draco, som det hette i då, i Lund. Ett av argumenten för att han lät sig värvas var att han ville jobba i ett stabilt företag som inte gick samman med andra. Det höll i ett år, sedan fusionerades Astra med Zeneca. Mikael blev erbjuden att ansvara för sammanfogning av forskning vid Astra Hässle i Mölndal med en engelsk enhet av Zeneca utanför Manchester.
Och så har det fortsatt ända fram till nuvarande chefsjobbet på Pfizer, vilket kom sig av att Pfizer köpte Wyeth 2009. Vilket på ett sätt sluter cirkeln för Mikael Dolsten, eftersom Pfizer även köpte Pharmacia för nio år sedan. Bland Pfizers tusentals läkemedel finns även några gamla Pharmacia-bekantingar från åren i Sverige.
– Jag lärde mig tidigt att se de här sammanslagningarna som något positivt. Om två olika kulturer har modet att mötas och smälta samman så bildas något nytt och ännu starkare. Trots att jag varit forskningschef för stora bolag har jobbet alltid haft ett stort inslag av entreprenörskap, det har varit en väldigt spännande aspekt det hela.
Listan över vilka forskningsområden Mikael Dolsten nu har huvudansvaret för är minst sagt lång: vacciner, metabola- och kardiovaskulara sjukdomar, neurologiska- och psykiatriska sjukdomar, inflammatoriska sjukdomar, infektionssjukdomar, cancer och smärta för att ta några. Men om han får välja själv, inom vilket område vill han helst få fram något revolutionerande botemedel under sina kommande år på bolaget?
– Jag måste nog svara med tre saker då: mer specifika behandlingar för cancer, bland annat lungcancer, ännu bättre vaccin samt läkemedel mot Alzheimers sjukdom och demens.
När det gäller Alzheimer tror jag att vi stegvis kommer att se samma sak ske som hänt inom hiv-vården. På 80-talet var medellivslängden för en patient som diagnosticerats med hiv mellan sex månader och något år. Idag är det ibland mer än 25 år. Samma dramatiska utveckling tror jag är möjlig för demenssjukdomar.
