Erfarenhet väger tyngre än ålder
Det finns inget bäst före-datum i vår bransch, påstod jag. Vi satt på Heathrow på väg hem från Sydafrika där vi startat ett forskningsprojekt.
– Det har du nog rätt i, konstaterade en av mina reskamrater som under många år lett stora forskningsorganisationer inom läkemedelsindustrin och som nu, i en ålder av 60 år, sadlat om till biotechbranschen och fortfarande är minst lika aktiv som tidigare.
Professorn framför mig menade att inom akademin finns inte heller något bäst före-datum.
– I en ålder av 46 år anses jag fortfarande vara en ung begåvning.
Men hur ser det ut generellt? Från Svenska Dagbladet citerade jag chefsrekryteraren Sara Sterner för mina reskamrater: ”Alla vill ha en
35 -åring. Vi får kuppa in 43-åringarna även för riktigt kvalificerade tjänster”. Och it- experten: ”Jag var för gammal vid 43 år då jag sökte ett jobb som linjechef på ett it-företag”.
– Är det så illa, sa den unga 46-årige begåvningen.
Jag berättade om min väninna, som tillsammans med andra kollegor, blev erbjuden avtalspension vid en ålder av 55 plus. Hon jobbade på ett Göteborgsföretag (inget namn nämnt men företaget producerar något som rullar på fyra hjul). Erbjudandet var generöst, hon kunde inte tacka nej trots att hon fortfarande ville jobba och hade massor av energi kvar att ge. Hon lämnade med sina erfarenheter, detaljerade kunskaper om de flesta av företagets marknader och ett stort och för företaget viktigt kontaktnät. Hur kunde företagsledningen sätta en åldersgräns före kompetens och erfarenhet?
Vi enades om att i vår bransch krävs en bred och lång erfarenhet från den praktiska verkligheten för att klara jobbet. Det räcker inte med teoretiska kunskaper då regelverken är så detaljerade, aktörerna många, interaktionerna komplexa och lösningarna situationsanpassade men alltid inom regelverkens ramar. Kommer man med mångårig erfarenhet till en intervju öppnas dörrarna utan att åldern frågas efter.
Jag själv är ett exempel. Mina jobb i ledande befattningar fick jag efter 50 års ålder. Det senaste var som landschef för Sverige och Norge på ett av världens största cro-företag och detta vid en ålder av 60 år. Ingen har under mina 25 år i branschen frågat efter min ålder. Födelsenumret på mitt cv har jag strukit för länge sedan.
Alla vi runt bordet var överens om att vi är privilegierade som arbetar i en bransch med utveckling och forskning där erfarenhet och kompetens är avgörande och åldern ingen belastning. Men ungdomen runt kaffebordet lade dock in en undran:
– Menar ni att ni ska sitta där som bromsklossar för oss unga som vill in?
Det fick vi hålla med om var mindre bra.
– Men kanske kan vi vara mentorer om det blir trångt om plats? undrade jag försiktigt. I det fick jag medhåll av ungdomen.
Helena Lomberg
Seniorkonsult inom kliniska prövningar
