Rektorn vill fokusera på studenterna
För fem månader sedan tog Eva Åkesson över som rektor för Uppsala universitet. Här ska hon driva fram ett internationellt toppuniversitet.
Två saker återkommer i Eva Åkessons svar. Studenterna och kalendariemötet. Jag har förberett frågor om forskningsproposition, innovationsstrategi och universitetens roll i samhället. Men Eva Åkesson vill först prata om studenterna.
– Det är så lätt att fastna i stora frågor om hur forskningen ska organiseras och vilken roll den ska ha, och det är självklart viktiga frågor, men vi måste komma ihåg studenterna. Bland det viktigaste vi bidrar med till samhället är välutbildad och högkompetent arbetskraft som sedan kan bidra i företagen.
Den skånska dialekten har hon tagit med sig från Lund. Den och en lång akademisk erfarenhet, senast som prorektor för Lunds universitet. De många åren i ledande befattningar inom akademin gör att hon lätt ser strömningar och vilka ämnen och frågor som rör sig i tiden. Det är här kalendariemötet kommer in, det som hon haft med sina kollegor samma morgon och där de sett över vilka möten de ska tacka ja till att medverka i.
– Vi märker att det är otroligt mycket inbjudningar just nu som handlar om innovation och samverkan, och de kommer från alla möjliga olika aktörer. Det ligger i tidsandan och är självklart viktiga frågor, men alla de här inbjudningarna fick mig att fundera över hur de här samtalen förs.
– Just nu är det många aktörer som närmar sig frågan snarlikt. Risken är att man inte kommer så långt när alla vispar runt frågan på samma sätt. Allas tid är begränsad och jag tror det är viktigt att vi hittar mer fokuserade sätt att föra de här diskussionerna framåt. Det är väldigt lätt att man fastnar i välvilja.
Som exempel på hur man kan komma vidare vill hon gärna lyfta fram Uppsala universitets satsning på vad de kallar för Aim day, ett format för möten mellan näringsliv och akademi som de håller ett par gånger per år. Företag formulerar frågor inom ett givet ämne, till exempel diabetes, som de vill ha hjälp med att lösa och de akademiska forskare som tycker att frågeställningen låter intressant anmäler sig till en workshop.
– Här kommer forskarna och företagen direkt vidare i djupare diskussioner om de vetenskapliga frågor som verkligen kan leda till samarbeten.
Vilka konkreta projekt det har lett till är för tidigt att utvärdera.
– Men utvärderingarna hittills är oerhört positiva, forskarna står i kö för att deras område ska tas upp på en Aim day. Nyckeln här tror jag är att vi tydligt hjälper företagen att knacka på rätt dörr, det är annars svårt på ett stort universitet att veta hur man ska hitta rätt personer.
När Eva Åkesson i december installerades som ny rektor för Uppsala universitet var det tre saker hon fokuserade på i sitt programtal: att studenterna är framtiden, att universitetet ska arbeta med oavbruten kvalitetsutveckling och att de ska fokusera mer på internationalisering.
– Det är viktigt att vi inte blir isolerade. Redan i dag är Uppsala universitet ett starkt varumärke internationellt, men vi kan stärka det ytterligare.
Till exempel vill hon att universitetet ska bli bättre på att använda möjligheten att handplocka professorer utan att utlysa tjänsten först, något som blev möjligt i och med att en ny högskoleförordning började gälla 2011.
– Det är en möjlighet som vi ska använda mycket försiktigt, men den kan användas för att få hit internationella toppforskare. Men då ska det vara tydligt att det är just en toppforskare, den här modellen får inte användas slapphänt.
Hon ser också att universitetet behöver bli bättre på mjuka frågor som att fullt ut välkomna utländska forskare.
– Det är inte lätt att komma ny till ett land, vi måste anstränga oss för att alla ska känna sig välkomna. Där är saker som att se till att vår administrativa personal också är språkkunnig och har erfarenheter av utbyte med andra länder också viktigt.
När både studenterna och reflektionerna från kalendariemötet är avklarade kommer vi till slut in på höstens forskningspropsition. Men här är Eva Åkesson försiktig, hon drar sig för att formulera några specifika önskemål.
– Vi räknar så klart med den utlovade satsningen på Scilifelab. Den är viktig och ett tydligt exempel på hur man måste organisera viss forskning i dag. Infrastrukturen inom forskningen är dyr och själva experimenten är ofta väldigt komplexa. Det handlar alltså inte bara om utrustningen, det krävs specialiserad kompetens för att utföra experimenten också. Forskarna kan inte längre göra allt själva utan behöver hjälp, och det är bättre att samla både infrastrukturen och kompetensen så att alla kan dra nytta av den.
– När vi nu gör Sclifelab till en nationell resurs blir det ännu viktigare att vi ser över organisationen så att det finns bra ingångar för både akademiska forskare från hela landet och för näringslivet.
Förutom satsningen på Scilifelab hoppas Eva Åkesson på en bredare satsning på forskning i den kommande propositionen än den förra.
– Humaniora och samhällsvetenskap kom i skymundan förra gången, men det är viktigt att vi behåller bredden på universiteten.
Försiktigt uttrycker hon också kritik mot förra propositionens fokusering på strategiska forskningsområden.
– Man kan ju fundera över varför den ena sjukdomen var viktigare än den andra. Ska man bestämma så i detalj vad forskningsanslagen ska gå till måste det nog också bli tydligare med hur processen sett ut när de valdes.
I stället tror hon mer på bredare anslag.
– Forskningsanslagen ska delas ut i konkurrens, men det kan göras utan att man på förhand definierar till vilka områden de ska användas. Det är viktigt att inte alla springer åt samma håll hela tiden, utan att det finns utrymme att hitta framtida forskningsområden och forskare.
– Det är också fel att ställa grundforskning mot tillämpad forskning, det är många gånger svårt att säga vad som är vad. Vissa upptäckter hittar mycket snart sitt tillämpningsområde, andra tar det längre tid för innan de hittar sin plats i pusslet.
