Lockar EU-pengar till småbolagen
Hon bekostade hela sin studietid med olika anslag, bildade Grants Office på KI och har dragit hem stora FP7-pengar. Nu arbetar Heather Marshall-Heyman på Karo Bio och ska med hjälp av EU-finansiering få fart på bolagets tidiga projekt.
Heather Marshall-Heyman är född och uppvuxen i England. Med en pappa som arbetade i flygvapnet och en mamma som arbetade inom socialförvaltningen fann hon själv vägen till biologin och biomedicinen. Hon började sin karriär på University College London där hon läste molekylärbiologi och bioteknik som på den tiden var helt nytt. Därefter träffade hon en svensk läkarkandidat som var utbytesstudent vid St Bartholemews sjukhus och 1989 flyttade hon med honom till Sverige. Här började hon forska inom cancer på Radiumhemmet vid Karolinska Institutet i Stockholm och 1995 disputerade hon på ämnet rasonkogener och signaltransduktion.
Hon skulle senare komma att gå över till mer administrativa arbetsuppgifter på Karolinska institutet, men redan vid den här tiden hade Heather Marshall-Heyman skaffat sig lång erfarenhet av att söka anslag.
– När jag blev student i London hade jag redan varit ute i arbetslivet ett par år, vilket gjorde att jag inte fick rätt till studiemedel. Så en dag gick jag till biblioteket och började söka anslag och bidrag för att finansiera min studieperiod. Av de omkring 70 ansökningar jag skickade in fick jag finansiering från över 20 och det gick jag runt på, säger hon.
Omkring 1997-1998 började Heather Marshall-Heyman arbeta administrativt på Karolinska institutet och hjälpte forskare att söka pengar från EU och andra internationella finansiärer. Hon hjälpte dem också att planera hur pengarna skulle administreras i forskningen om anslagen beviljades.
– Det gäller inte bara att få pengar. För att behålla dem måste du också använda dem rätt, säger hon.
Innan hon lämnade Karolinska institutet organiserade hon och utvecklade Grants Office, en enhet på Karolinska institutet som än idag är ett stöd för forskare ute på institutionerna. Efter flera år som yrkesverksam inom akademin lämnade Heather Marshall-Heyman Karolinska institutet 2007 för att börja arbeta i industrin. På bioteknikbolaget Vironova fick hon en rivstart.
– Den 5 mars var min första arbetsdag på Vironova och den 17 april skickade vi in den första EU-ansökan, som vi också fick beviljad. Min pappa fyllde också 70 under den perioden och jag var bortrest en vecka, så det gick verkligen undan, säger hon.
Anslaget som beviljades var på 1,5 miljon euro, drygt 13 miljoner kronor, och gick till ett samarbetsprojekt med internationella partners som gick ut på att utveckla ett läkemedel mot influensavirus. Bolaget hade då fem anställda och var det första projekt som koordinerades av ett småbolag som beviljades anslag i FP7.
I höst stängs de sista utlysningarna i EU:s sjunde ramprogram, FP7, som löper mellan 2007-2013. Därefter tar nästa ramprogram vid, det som i Sverige kallas Horisont 2020. Till skillnad från det sjunde ramprogrammets början, då Vironova sökte anslag har allt fler ansökningar kommit från små forskande bolag under de senaste åren. Vid årsskiftet rapporterade Vinnova att Sverige hittills kammat hem nio miljarder kronor av den totala potten på nästan 500 miljarder kronor som finns i FP7. Av dessa är en femtedel av deltagarna från näringslivet.
– De tidiga ramprogrammen var bara öppna för universitet och inte alls för företag. Men allteftersom EU:s huvudfokus går från forskning till tillämpning har det ändrats och vi ser att det är fler bolag som söker EU-pengar idag, säger hon.
På frågan om vad som är svårast med att söka EU-pengar svarar Heather Marshall-Heyman snabbt.
– Att vara konkurrenskraftig. För att få pengar måste ditt projekt vara både innovativt, spännande, nytänkande och originellt och samtidigt syssla med forskning som har betydelse för samhället.
En annan svårighet kan vara att hitta rätt partner. För att få finansiering ur FP7 måste varje projekt drivas av deltagare från minst tre olika EU-länder. Flera bolag har partners sedan tidigare, menar Heather Marshall-Heyman, eftersom att många forskningsbolag kommer från akademin och har naturliga kopplingar till både företagare och andra lärosäten.
– Har du ingen partner är det viktigast att du sätter dig ner och identifierar projektets tekniska och vetenskapliga behov. Sen är det bara att googla eller att söka efter partners via biopartnering sites eller partneringmöten. Jag har faktiskt använt Linked in en gång för att hitta en partner, säger hon.
Heather Marshall-Heyman är anställd på Karo Bio men hennes tjänster hyrs ut till andra företag som behöver hjälp med att söka EU-pengar. Redan efter att hon varit anställd på Karo Bio i tre månader har hon lyckats få uppdrag från fyra svenska forskningsbolag.
Karo Bios portfölj består i dagsläget av tidiga projekt inom bland annat terapiområden som cancer, autoimmuna sjukdomar och CNS. Projekten fokuserar på kärnreceptorer som målproteiner för nya läkemedel som ofta baseras på helt nya substanser. Till hösten kommer Heather Marshall-Heyman att lämna in minst en ansökan till FP7 om finansiering till ett av bolagens projekt. Och hon har inga blygsamma mål.
– Jag vill få in tillräckligt med finansiering till alla tidiga projekt så att de kan drivas till en sådan nivå att de är kommersiellt intressanta för främst andra läkemedelsbolag.
Kommer du att lyckas?
– Ja. Varför inte?