23948sdkhjf

Ingen blir gladare av tomma lokaler

Det är något som inte stämmer. Varje dag pratar vi på redaktionen med företag i life science-branschen. Aldrig har vi hört någon föra fram att brist på lokaler är en utmaning. Inte tillgången på dem, inte placeringen av dem och inte kvaliteten på dem. Ändå ser vi nu något som närmast kan beskrivas som en byggboom av just lokaler och forskningsparker för life science-företag. Vår kartläggning av de satsningar som just nu görs på lokaler visar att det i dagsläget står 150 000 kvadratmeter tomma, utöver dessa planeras bygget av nästan lika mycket till. För att fylla de nya lokalerna behövs hundratals nya bolag och tusentals fler anställda. Förbryllande med tanke på att en annan analys som vi har gjort visar att antalet anställda i branschen tyvärr minskar successivt (läs mer i nummer 3 av Life Science Sweden ). Samma slutsats finns i rapporter från Vinnova och från Stockholm-Uppsala Life Science. Frågan infinner sig, för vem byggs det egentligen, och varför?

Om ekvationen ska gå ihop måste det finnas en stark tro på att fler, större och nya lokaler är det som ska få svensk life science att blomstra. Hur det ska gå till är svårt att förstå. Innovativa mötesplatser i lunchmatsalen i all ära, men det verkar inte vara där skon klämmer för företagen. Istället är det mycket mindre konkreta frågor som finansiering, en pressad sjukvård och allmänt företagsklimat som på allvar tynger deras axlar. Men det är inte lika lätt att göra någonting åt och handlingskraften tenderar att istället hamna där det är lättast och synligast att göra något.

Kanske finns en ledtråd till byggivern i det faktum att projekten är väl spridda över landet. I debatter och paneler pratas det om att svensk life science ska enas. I verkligheten ser vi istället konkurrens där varje region fortsatt hävdar var för sig att de ska bli världsledande. I den andan är nya forskningsparker och lokaler alltid ett återkommande argument. Och nog låter det bra, en satsning tyder på framtidstro. Men om alla satsar likadant, och det dessutom inte är helt rätt sak, blir den positiva effekten mycket kortvarig. Utan aktiva insatser på det som verkligen spelar någon roll för företagen blir det, istället för tillväxt, mest en plågsam kamp om de företag som redan finns.

Vår genomgång visar att de allra flesta satsningar åtminstone på pappret görs på kommersiella grunder. Om så är fallet skulle man lugnt kunna luta sig tillbaka, välkomna konkurrensen och önska varje satsning lycka till. Men i ett par av de stora projekten går universiteten in som garanterade hyresvärdar. Ytterligare andra drivs av statligt ägda Akademiska hus. Och alltid finns det stolta regionala politiker som sanktionerar projekten och använder dem som argument för hur framtidsorienterad och tillväxtfokuserad deras region är. Risken är med andra ord överhängande att vi inom ett par år kommer se regionala och statliga pengar gå in och säkra upp satsningarna. Det är i det ljuset frågan måste ställas, är det över 250 000 kvadratmeter nya lokaler som svensk life science behöver mest hjälp med just nu?
Kommentera en artikel
Utvalda artiklar

Nyhetsbrev

Sänd till en kollega

0.064