Miljardbygget Max IV på osäker mark
Miljardbygget i Lund har kantats av ekonomiska oklarheter och bristfällig kommunikation och än är långt ifrån alla bitar på plats.
Den 22 november 2010 sattes spaden i jorden och i dag har bygget av Max IV nått halvvägs. I dag står själva huskropparna för etapp ett på plats och i maj började man installera den tekniska utrustningen till den första acceleratorringen. Vägen hit har varit slingrig och projektet har kantats av en rad motgångar.
Så sent som den 30 maj i år tvingades kommunfullmäktige i Lund i all hast att klubba igenom ett avtal som reglerar rätten till tomten Max IV byggs på, ett avtal som man tidigare haft invändningar emot.
Marken ägs av Lunds kommun och i ett avtal från 2010 mellan Lunds universitet och fastighetsbolaget som bygger Max IV, ML4, fastslogs att bolaget skulle få rätt till tomten i 60 år senast den 30 april i år. Var inte avtalet underskrivet då hade ML4 rätt att dra sig ur projektet. Men datumet kom och gick utan att kommunen skrev under något avtal, detta trots att man redan sommaren 2012 hade tagit fram ett förslag till ett sådant. Frågan verkar inte ha varit särskilt prioriterad av Lunds kommun och kommunledningen säger sig inte känna till avtalet.
– Jag vet inte med vem ML4 tecknade det första avtalet eller med vem de har fört diskussioner. Det avtal som sedan förhandlades fram var inte politiskt förankrat. Jag kan bara konstatera att här har förhandlingarna inte fungerat som de ska, säger Mats Helmfrid, (M), kommunstyrelsens ordförande i Lund.
För trots att det var ett så stort avtal mellan tre parter och mycket pengar inblandade träffades aldrig kommunen, Lunds universitet och ML4 och stämde av detta på ledningsnivå.
– Det borde vi ha gjort, vi borde ha haft en bättre dialog mellan parterna. Om vi gör något liknande igen måste vi ha bättre insikt hela vägen, fortsätter Mats Helmfrid.
Avtalsförslaget som togs fram förra sommaren innehöll ett antal synpunkter från kommunen. Bland annat ville man förkorta tiden för ML4:s nyttjanderätt från 60 till 40 år. Men den sista maj i år klubbades alltså avtalet igenom i ursprungligt skick i kommunfullmäktige.
– Vi bedömde att det viktigaste nu är att Max IV kan fortsätta att byggas utan störningar, säger Mats Helmfrid.
Kan inte betala
Men turerna kring Max IV slutar inte där. Forskningsanläggningen, som har en budget på nästan fyra miljarder kronor, finansieras med både statliga och privata medel. Vetenskapsrådet är den största finansiären och har gått in med drygt 700 miljoner kronor i projektet. Resten av de hittills beviljade 967 miljoner kronorna kommer från svenska lärosäten, Vinnova, Region Skåne och Wallenbergsstiftelsen. Men Region Skånes del, 135 miljoner kronor, har varit låst sedan 2010 när investeringsavtalet skrevs under. Anledningen är att nuvarande lagstiftning inte tillåter att regionen skriver av kostnaden på flera år.
– Som det ser ut i dag har vi ingen möjlighet att betala ut pengarna. Det skulle innebära att vi måste ta kostnaden för utbetalningen på ett år, vilket skulle få förödande konsekvenser för regionens ekonomi, säger Harald Lindström, ansvarig för strategiska investeringar på Region Skåne.
Hoppet står nu till att den kommunala redovisningslagen skrivs om så att Region Skånes pengar kan betraktas som en regional investering i en statlig infrastruktur, jämförbar med vägar och järnvägar, vilket inte är fallet i dag. Med en sådan lösning skulle regionens investeringskostnad kunna skrivas av på 25 år. Region Skåne har vädjat till regeringen att få till stånd en sådan omskrivning, men ännu inte vunnit något gehör.
– Om Region Skånes pengar inte betalas ut kommer det att få en väldigt stor inverkan på hela projektet, säger Ingmar Persson, professor i kemi vid SLU och ordförande i användarföreningen för Max lab.
Som ordförande representerar han cirka 900 forskare från hela världen som i dag använder Max IV:s föregångare, Max lab.
Men att det krävs en lagändring för att Region Skånes pengar ska kunna betalas ut borde inte ha kommit som någon överraskning, enligt Harald Lindström. Han anser att det stått klart för alla redan från början under vilka omständigheter finansieringen kan ske.
– I efterhand hade jag kunnat önska mig en tydligare formulering i avtalet, men det fanns ingen vilja från övriga parter att vara tydligare, säger han.
De övriga parterna var Lunds universitet, Vetenskapsrådet och Vinnova. En annan möjlighet är att Max IV ombildas till bolag och att Region Skåne investerar i bolaget. Men det tycker inte Per Eriksson, rektor vid Lunds universitet och ansvarig för Max IV-projektet, är någon bra idé.
– Med en sådan lösning är det svårt att försäkra sig om att de pengar man investerar inte försvinner in i projektet. Om man går in som ägare i bolaget kan man inte spåra sina pengar och om vi på sikt vill omvandla Max IV till ett europeiskt forskningskonsortium är det staten som ska äga det, inte privata finansiärer. Vi känner oss inte trygga med att bolagisera, säger han.
Vädjar om lösning
Inte heller Christoph Quitmann, direktör för Max IV och ansvarig för den operativa ledningen, tycker att en bolagslösning är det bästa alternativet.
– Jag tror inte att det är någon idealisk lösning att skilja Max IV från akademin, men om det är vad regeringen vill gör vi naturligtvis det, säger han.
Den 17 maj lämnade Per Eriksson in en skrivelse till regeringen där han vädjar om en snabb lösning på problemet.
– Det här är prioriterade frågor och vi ligger på regeringen, men som jag har förstått det är man rädd för följdeffekter om man skulle skriva om redovisningslagen, säger Per Eriksson.
Läget är med andra ord låst och nu väntar alla på besked från Rosenbad. Men därifrån är det tyst och när Life Science Sweden söker Peter Honeth, statsekreterare på utbildningsdepartementet, för en kommentar hänvisar han till Lunds universitet. Tillbaka på ruta ett.
Bilden av Max IV som ett jätteprojekt med många viljor och otydlig riktning förstärks av den kritik som Riksrevisionen förra sommaren riktade mot Lunds universitet för hur man skötte projektet. Bland annat ansågs projektledningen vara bristfällig, organisationen otydlig och uppföljningen av hur pengarna användes för dålig. Riksrevisionen saknade till exempel rutiner för hur ansvar och befogenheter regleras.
- Vi har tagit till oss av kritiken och åtgärdat det Riksrevisionen bad oss om, säger Per Eriksson.
Riksrevisionen meddelar dock att man kommer att fortsätta följa utvecklingen av Max IV.
I färdigt skick bedömer alla inblande, från projektledning till användare, att Max IV kommer få en ovärderlig betydelse för framtida forskning. Det säger också Ingmar Persson från användarföreningen, men han hade önskat att projektet skötts bättre.
- Det finns ganska mycket att anmärka, varför man inte har kollat upp vissa saker på förhand till exempel. Sedan hade jag gärna sett bredare kompetens i styrelsen, gärna med erfarenhet av att bygga upp en sådan stor anläggning. Då hade man kanske kunnat undvika vissa misstag, säger han.
Men Per Eriksson, som är huvudansvarig för projektet, håller inte med om kritiken.
- I det mesta har det fungerat bra. Om man ska vara självkritisk skulle vi kanske ha varit mer uppmärksamma och följt projektet noggrannare, men annars har det fungerat, säger han.
