Storbritannien anpassar vården efter life science-industrin
Ett och ett halvt år efter att Storbritannien lanserat sin life science-strategi stöper de om hela sjukvårdssystemet för att hjälpa branschen med deras utmaningar.
Vilka delar är viktigast i er life science-strategi?
- Nyckeln är att den är bred och angriper frågan från många håll samtidigt. Målet är att skapa ett nytt fungerande ekosystem, och det kräver flera parallella spår. Vi har satsningar på den tidiga akademiska forskningen. Därefter uppstår tomrummet när små företag inte lyckas finansiera sin utveckling och för att möta det har vi skapat en katalysfond. På nästa nivå, i själva vården, gör vi förändringar inom NHS som organiserar all vård i Storbritannien. Tidigare har deras data om vårdresultat bara används internt, men nu öppnar vi upp så att industrin kan ta del av dem också.
- Även satsningen som vi gör internationellt är viktig, där har vi vårt Life Science Investment Office som reser runt och informerar om våra satsningar och även hjälper internationella investerare som är intresserade av brittisk life science.
Vilka hinder har ni stött på?
- Strategin kräver en enorm omorganisation av vården och det sker inte smärtfritt. Vårt vårdsystem med NHS i toppen har länge varit väldigt centraliserat och politiskt drivet. Politiker har bestämt vilken vård som ska beställas. Ett sådant system kan vara effektivt för att uppnå vissa mål för folkhälsan, men det blir inte särskilt öppet för innovationer.
- Det vi gör nu är att flytta makt från politikerna och låta klinikerna i större utsträckning bestämma vilken vård som ska bedrivas. Det här är en historisk förändring inom NHS, och syftet är bland annat att få vården att snabbare köpa och använda nya tekniker och behandlingar. Vi vill skapa en symbios mellan vården och life science-industrin.
Varför då?
- Vi kommer aldrig att lösa de ökande kraven på produktivitet som NHS står inför om inte vården blir bättre på att nyttja innovationer. Det gäller rakt igenom, från it, teknik, diagnostik och behandlingar. Vi kommer heller aldrig att lyckas attrahera och behålla den globala life science-industrin om inte vårt vårdsystem blir bättre på att använda innovationer.
Branschen har egna problem med produktivitet och liknande, hur mycket är det politikens uppgift att hjälpa till?
- Politiken har en enorm påverkan på förutsättningarna för den här branschen. Sektorn verkar i gränslandet mellan vård, industri och akademi. Politiker styr akademin via forskningsanslag, vården via de regelverk och budgetramar man sätter upp och branschen påverkas av skatter och liknande som politiker bestämmer över. Ska det fungera krävs det en aktiv politik.
- Det har setts som lite anmärkningsvärt att en konservativ regering väljer en så här aktiv strategi för att underlätta för en industri, sedan Margaret Thatcher finns en tradition som är skeptisk mot aktiva näringspolitiska åtgärder. Men den här regeringen vill ha en aktiv branschstrategi för hälsoområdet.
Vad ligger bakom den förändrade attityden?
- Vi har en koalitionsregering som ska hantera konsekvenserna av en historisk finanskris. Den ska få Storbritannien på fötter med en hållbar ekonomisk tillväxt samtidigt som den ser att vi befinner oss mitt i en global kapplöpning där vi tävlar om varje investerat forskningspund.
Vad måste branschen göra?
- De håller redan på att omorganisera sig, alla bryter upp sina strukturer på ett eller annat sätt. Här har Astrazenecas och GSK:s förändringar varit tydligast. Jag tror inte på att det finns en bra lösning som alla bör följa, men vi ser att det finns ett par utmaningar som är gemensamma oavsett hur man väljer att som företag strukturera sig. Det är för att möta dessa utmaningar, som till exempel att man har bra tillgång till vården, som vi bygger om vårt ekosystem.
Det finns en ständig dragkamp för staten att inte betala onödigt mycket för medicinska behandlingar, samtidigt som det stryper en industri om budgeten görs för tight, hur ska politiker förhålla sig till det dilemmat?
- Det är en spänning, men man måste tänka långsiktig. Här tog man beslutet att NHS budget inte skulle påverkas av den 25 procentiga kostnadsbesparing som annars gällde för alla offentliga utgifter.
- Det gäller att komma ihåg att när dagens vårdsystem och NHS grundades på 40-talet dog män i genomsnitt i 60-årsåldern och den vanligaste orsaken till för tidig död var hjärtattack i 50-årsåldern. Forskning har nu lett till att få dör i hjärtattack och män lever i genomsnitt till 80-årsåldern. Inte nog med att vi lever längre, vi kräver också mer vård i den senare delen av livet. Allt det här gick inte att förutspå när vårdsystemet byggdes upp, men nu måste vi tänka annorlunda och innovationer som förbättrar diagnostik och behandling är enda lösningen.
Vad är din bild av svensk life science?
- Det är tydligt att Sverige är ett fortsatt starkt life science-kluster i Europa. Dels har ni starka företag, men även Karolinska institutet är en viktig del, liksom forskningsklimatet på sjukhuset.
