En utredning till är kanske inte så dumt ändå
LEDARE: "Diskussionen om kliniska prövningar har mognat", skriver Life Science Swedens chefredaktör Ingrid Heath.
Jo, Ingrid Petersson, som ska leda utredningen, säger att hon ska läsa in sig på vad de kommit fram till . Och byter man ut de raljanta glasögonen till de välvilliga går det att se framsteg i att ytterligare en utredning tillsätts, och inte bara ett tröstlöst omtag.
För Petersson ska inte börja från noll. Regeringen bestämde redan i forsknings- och innovationspropositionen att det ska avsättas mellan 30 och 50 miljoner per år för en nationell samordning av kliniska prövningar. Det som ska utredas nu är helt enkelt hur samordningen ska gå till och vilka som ska sköta den. Ingrid Petersson, som tidigare tidigare bland annat varit statssekreterare, har precis lämnat sin tjänst på Astrazeneca bakom sig. Hon har med andra ord erfarenhet av att arbeta både från det stora företagets perspektiv och från den offentliga sektorns. Och det är förtroendeingivande att höra att hon ska ägna en del av sitt uppdrag åt att analysera vad som är en rimlig nivå för Sverige när det gäller antal kliniska prövningar. Det är klokt. De flesta är i dag överens om att kliniska prövningar är viktiga, både för att behålla life science-industrin i landet, och för att stärka den svenska vården. Men när i stort sett alla företag lägger om sina forsknings- och affärsstrategier måste det till en djupare analys än att bara stirra sig blind på antalet prövningar. Kraven på både patienter och prövningsdesign ändras samtidigt som konkurrensen från andra länder ökar. Att lägga lite tankekraft på att sikta mot rätt mål är en bra start.
Samma grundinställning präglar det projekt som Kungliga vetenskapsakademien, IVA, drog igång för ett år sedan. Under projektnamnet Prövningar för svensk medicin har de samlat sjukvård, akademi och industri för att framför allt komma fram till vad målet är. I de dokument som projektet har publicerat hittills målas en bild av sjukvården upp som den borde se ut år 2017. Där finns till exempel en intergrerad it för vården, där biobanker och patientdatabaser ingår, och 2017 ska också alla som arbetar inom vården på ett eller annat sätt komma i kontakt med forskning. Som så ofta med sådana dokument ryms en hel del fluff, men det är ändå konkretare än mycket annat. Men mest intressant är ändå den del i dokumentet som handlar om målkonflikter. IVA duckar inte för att det finns flera olika intressen som står emot varandra, och att alla inblandade måste balansera dessa mot varandra för att komma framåt. Till exempel står vårdproduktion mot forskning, läkares självständighet mot risken för jäv vid industrisamarbeten och datatillgänglighet mot patientintegritet. Att dessa nu tydligt adresseras visar att diskussionerna om kliniska prövningar har mognat.
Förhoppningsvis är tiden förbi då debatten framför allt präglades av att industrin stod i ett hörn och allt mer desperat hojtade: Gör något! Med de välvilliga glasögonen på går det att nu se en pragmatism och handlingskraft som, tillslut, kan vända skutan.
