Utan nya utvecklingsprojekt skrumpnar allt det andra
"Sverige har blivit rejält dränerat på utvecklingsprojekt", skriver Life Science Swedens chefredaktör Ingrid Heath.
Men här på redaktionen har vi anat annorlunda. De bolag vi har kommit i kontakt med som uppstått efter Astrazeneca har alla fokuserat på konsultverksamhet och vi har inte sett några frön till nya läkemedelsföretag. Vi bestämde oss därför för att ta reda på fakta, och vår kartläggning talar sitt tydliga språk.
Endast två av de 69 bolag som uppstått efter Astrazenecas nedläggningar i Lund och Södertälje har ambitionen att utveckla nya läkemedel. Inget av bolagen gör det i dag. Det är inte kluster med små innovativa läkemedelsbolag som finns i Astrazenecas kölvatten, utan små kontraktsforskningsbolag som kämpar för sin överlevnad.
Och för tydlighetens skull: Ingen skugga ska falla på de modiga individer som tagit chansen att bygga något nytt och eget. De frågor och diskussioner som följer bör inte handla om huruvida dessa företag satsat rätt eller fel. Den centrala frågan är i stället vad det beror på att Sveriges mest kompetenta läkemedelsutvecklare väljer att inte satsa på att just utveckla läkemedel.
En del av förklaringen finns i att hela branschen sedan ett par år tillbaka går mot en konsultbaserad värdekedja. De flesta läkemedelsföretag drivs mer eller mindre virtuellt och få har all kompetens i huset. Nischade konsultföretag är viktiga spelare för en lyckad läkemedelsutveckling, och att många väljer den delen av branschen är därför logiskt.
Samtidigt är det ett faktum att alla konsult- och kontraktsforskningsföretag är beroende av att det finns andra bolag som driver utvecklingsprojekt. Utan substanser som ska analyseras, förfinas och prövas finns det inga uppdrag. Och utan substanser som är på väg genom utvecklingskedjan kommer det i slutänden inte några nya produkter. Den slutsatsen är bekymmersam.
Astrazenecas agerande vid nedläggningarna har självklart bidragit till resultatet. När Pharmacia successivt avvecklade sin verksamhet gjorde de det via avknoppningar. Tidigare anställda eller andra entreprenörer hade något att bygga vidare på. När Astrazeneca stängde i Lund flyttade de alla sina forskningsprojekt till Mölndal. Och av de 40 projekt som drevs i Södertälje innan stängningen behöll de majoriteten i bolagets nya virtuella CNS-enhet. Av de tiotalet projekt som lämnades kvar förvaltas nu tre av Northern Light Pharmaceuticals, ett av de två nya företag som har ambitionen att utveckla läkemedel.
Men deras öde sätter ljuset på den riktigt stora frågan. Hittills har de inte lyckats attrahera något riskkapital och lyckas de inte med det innan nyår lägger de ner projekten. Inte heller finns det några före detta Astrazeneca-anställda som gett sig i kast med att förädla några av alla de tidiga projekt som finns inom akademin. Viljan och kunskapen finns där, men utan kapital blir vägen oframkomlig.
Allt som sägs om en bransch i förändring, nya värdekedjor och bubblande kluster är sant. Men det går inte att blunda för att Sverige har blivit rejält dränerat på det som är kärnan i branschen: utvecklingsprojekt. Lyckas vi inte få fart på dem är det bara en tidsfråga innan allt det andra skrumpnar ihop.
Ingrid Heath
Chefredaktör Life Science Sweden
