Hon tar Wall Street till Sverige
”Svenska entreprenörer måste bli bättre på att sälja.” Det tycker Barbro Ehnbom, ordförande för investerarmötet SALSS. Som ekonom med ena foten i den svenska life science-branschen och den andra i den amerikanska har hon sett många affärer både göras och gå i stöpet.
Efter studierna på Handelshögskolan i Stockholm i början på 70-talet drog Barbro Ehnbom till USA. Syftet var att träffa Elvis Presley. Så blev det inte. I stället började hon arbeta och varvade olika tjänster på flera stora läkemedelsbolag med jobb på Wall Street. När så intresset för bioteknik, och inte minst svensk sådan, ökade bland investerarna fann hon sig i en position med eftertraktad kunskap om båda.
Årets möte har temat ”Framtidens medicin”. Hur ser utvecklingen ut?
– Det är det vi ska diskutera och förhoppningsvis kunna besvara. I dag tar det cirka tio år och kostar upp till hundra miljoner dollar att ta fram ett nytt läkemedel, men jag tror inte att modellen kommer att fortsätta se ut så. Utvecklingen går fort och jag tror att vi med ny teknik och nya metoder kommer att utveckla läkemedel på andra sätt i framtiden, i datorn till exempel.
Hur tycker du att life science-branschen har utvecklats under de tio år som gått sedan första SALSS-mötet?
– Den stora finanskrisen för sju år sedan påverkade alla branscher, och kanske life science-branschen mer än andra. Det har förändrat branschen i grunden och marknaden har blivit mycket mera global. Helt plötsligt fanns inte pengarna där de alltid hade funnits utan kom från andra marknader som Indien och Kina. Det har också skett stora företagskonsolideringar och det är inte slut än. Jag tror att det i slutänden kommer att resultera i att det finns ett halvt dussin stora läkemedelsbolag kvar.
Vad skulle det betyda för svensk life science om Pfizer tog över Astra Zeneca?
– Vi är ett litet land och det vore katastrofalt om Astra Zeneca försvann. Vi behöver deras närvaro. Dels för att hålla det internationella nätverket igång och dels för att de är slutkunden för många inhemska småbolag. Tyvärr tror jag att de kommer att försvinna. En regel på Wall Street säger att om ett bolag tackar nej till ett annat med motiveringen att budet är för lågt kommer bolaget att köpas upp. Någon kan alltid lägga ett högre bud. Därför tycker jag att man inte bara borde ha avvisat budet med hänvisning till priset utan tackat nej och till exempel sagt att bolagen inte är kompatibla. Det hade varit ett tydligare stopptecken.
Hur skulle de utländska storbolagen kunna bidra till svensk life science?
– En region, till exempel den runt Stockholm och Uppsala, skulle kunna ge skattelättnader till stora internationella läkemedelsföretag om de satte upp fonder för tidig finansiering och verksamhet här. Det skulle vara positivt för bolagen att vara på plats och kunna hitta nya samarbetspartners bland svenska småbolag. För småbolagen skulle det vara värdefullt att det fanns representanter för Big Pharma på plats som de kunde knyta kontakter med.
SALSS är i grunden ett investerarmöte. Hur många affärer har det lett till under åren?
– Varje år presenterar ett antal stora och ett antal små entreprenörsföretag inom biotech på mötet. Eventuella affärer omgärdas av ett stort hemlighetsmakeri, men låt mig säga att de är många och betydelsefulla.
Hur duktiga är svenska småbolag på att sälja in sig till investerare?
– Ganska dåliga, måste jag tyvärr säga. Jag har noterat att man verkar ha väldigt många möten och att man kanske inte riktigt har förberett sig så bra som man skulle ha kunna gjort. Dessutom tycker jag att de ibland är dåliga på att utnyttja tiden efter presentationerna och ta chansen att interagera med de finansiärer som finns på plats.
Skiljer sig svenska entreprenörsledda bolag mot amerikanska?
– Ja, i Sverige äger forskarna sina egen resultat. Det är positivt på många sätt men det leder också till att många bildar bolag lite för tidigt och att forskaren själv blir vd. Problemet är att det kanske inte alltid är den personen som är bäst lämpad att leda bolaget, vilket i sin tur kan avskräcka finansiärer från att investera. Här måste forskarna ha en viss självinsikt. Sedan kanske man inte alltid måste starta egna bolag, det går att vara entreprenör i ett stort företag.
Du bor i New York. Hur hittar du nya svenska bolag som kan vara intressanta för investerarna på SALSS?
– Jag har bra representanter på plats i Sverige som scoutar åt mig. Vi har till exempel nära samarbete med Karolinska Institutet och Scilifelab.
Du har också skapat ett nätverk för unga kvinnor, Barbros Best and Brightest. Varför har du gjort det?
– När jag började göra karriär i mitten av sjuttiotalet och bland annat arbetade med bolagsfusioner på stora läkemedelsbolag var jag alltid den enda kvinnan vid förhandlingsbordet. Samtidigt visste jag att det fanns många duktiga kvinnor som ofta var duktigare än männen och jag ville hjälpa dem att komma fram. Nätverket är ett sätt och som medlem i Barbros Best and Brightest får man bland annat tillgång till ett stort kontaktnät i näringslivet som hade varit svårt att skaffa sig annars.
Hur ser du på kvotering av kvinnor till ledande positioner?
– Jag är för kvotering. Det har jag inte alltid varit, men eftersom utvecklingen går så långsamt och det fortfarande är så ont om kvinnor i näringslivstoppen tycker jag att det behövs. Sedan tycker jag att näringslivet kan bli bättre på mångfald över huvud taget. Bara en sådan sak som att en person har ett annat ursprung än svenskt kan tillföra mycket värdefull kunskap och erfarenhet.
USA är en stor och viktig life science-marknad. Vilka andra marknader tycker du är starka?
– Indien är en intressant marknad, både vad gäller forskning- och utveckling och produktion. Den israeliska marknaden är också mycket konkurrenskraftig. De är duktiga entreprenörer och duktiga på att sälja. Dessutom finns det mer riskkapital där än på många andra marknader och man har nära kontakter med Wall Street. Man brukar säga att snabbaste vägen för bolag att nå Wall Street är att gå via Israel. Där ser jag att israeliska och svenska entreprenörer passar bra ihop. I Sverige är vi noggranna och envisa och i Israel är man duktig på att göra affärer. Det är en bra kombination.
Vad ser du som den största utmaningen för svensk life science?
– Kommersialisering. Vi måste bli bättre på att få ut produkter på marknaden och på att få betalt för dem. Jag fick en guidad tur på Scilifelab för ett tag sedan och var otroligt imponerad över all forskning som bedrivs där. Samtidigt var min första fråga hur detta ska kommersialiseras för att i slutänden komma patienter till godo. Det är en stor utmaning.
Mer om Barbro Ehnbom
Ålder: okänd
Bor: New York City, USA
Familj: son Marcus Forss och taxen Lalla.
Bakgrund: började arbeta p den amerikanska marknaden i bˆrjan p 70-talet och var bland annat produktansvarig p American Home och ansvarig fˆr M&A p Smith Kline Corporation. Har ocks arbetat som analytiker p investmentbolaget L.F Rothschild och d‰refter mÂnga Âr inom investment banking. ≈r 1993 grundade Barbro Ehnbom investeringsrÂdgivningsfirman Du Haan Groupe, som hon fortfarande driver.
Aktuell: ordförande i Swedish American Life Science Summit som i slutet av augusti i år arrangeras för tionde gången.
