Så vässar vi svensk cancervård och forskning
Sverige har en lång och stolt tradition av innovation, framstående hälso- och sjukvård och av viktiga bidrag till utvecklingen av en mängd läkemedel som haft oerhörd betydelse för patienter runt om i hela världen. Som till exempel tillväxthormoner, blodproppsmediciner och protonpumpshämmare. Detta var några av de saker som fick mig att flytta hit och bli chef för Pfizers onkologiversamhet i Sverige i höstas. Efter ett halvår i Sverige vill jag beskriva min syn på den svenska life science-sektorn och dela några idéer som skulle kunna bidra till att Sverige kan fortsätta att ligga i framkant när det gäller utveckling av cancerläkemedel.
Det är lätt att bli omsprungen. Innan jag kom till hit var jag baserad i USA, där jag ledde det kliniska utvecklingsteamet för ett läkemedel mot spridd bröstcancer som godkändes i USA 2015 och som nyligen godkänts också i EU. Läkemedlet hämmar cancerceller genom att störa den cellcykelmekanism som cancerceller är beroende av för att kunna dela sig och växa. Detta var det första nya läkemedel som godkänts för kvinnor med en speciell typ av spridd bröstcancer på över tio år. Det var resultatet av över sex års kliniska studier som utfördes i samarbete med hundratals läkare och tusentals bröstcancerpatienter i 24 länder. Tyvärr omfattade inte utvecklingsprogrammet några läkare eller patienter i Sverige.
Eftersom medverkan i innovativ klinisk forskning i världsklass ger många fördelar för de cancerpatienter som får möjlighet att delta, inte minst chansen att dra nytta av de senaste medicinska genombrotten, kan det vara värt att titta närmare på problematiken. Det finns flera anledningar till att Sverige ofta faller bort när plats för internationella cancerstudier ska väljas. Tre huvudområden tas då med i bedömningen: 1) Möjligheten att rekrytera patienter. 2) Infrastrukturen kring klinikerna. 3) institutionernas och läkarnas anseende.
Dagens decentraliserade svenska cancervård innebär att många kliniker helt enkelt inte har den kritiska massa av patienter som krävs för att snabbt kunna rekrytera deltagare till prövningar. Klinisk cancerforskning i Sverige skulle gynnas av ett mer integrerat arbetssätt, där kliniska prövningar bedrivs i specialiserade nätverk med cancerkliniker fokuserade på kliniska studier, av mer prövningspersonal dedikerad till att stödja klinisk forskning och av en incitamentsstruktur som belönar läkare för aktivt deltagande i klinisk forskning istället för att förvänta sig att de ska ägna sig åt sådan forskning på sin begränsade lediga tid.
Regionala cancercentra, som förmodligen skulle spänna över flera landsting, skulle reducera de logistiska utmaningar som det innebär att bedriva kliniska prövningar i Sverige idag, bland annat genom att centralisera bedömningen av lämpligheten för deltagande i nya prövningar. En infrastruktur speciellt utformad för kliniska prövningar vid regionala cancercentra skulle bidra till att snabba upp bedömningen av institutionerna och starten och genomförandet av studierna, säkerställa att lämplig personal finns tillgänglig och trygga tillgången till de teknologier som krävs för globala kliniska prövningar.
I andra länder arbetar akademiska institutioner aktivt med att lyfta fram och synliggöra sina styrkor och kompetenser. Det kanske inte känns naturligt för svenskar att prata om sina styrkor i jämförelse med andra, med det är vad man rutinmässigt gör i andra länder, stora som små. Rykte och anseende är inte något man skapar i avskildhet. Interaktion vid internationella konferenser, deltagande i advisory boards och publikationer är alla väsentliga byggstenar för att stärka sitt rykte på den internationella scenen. På grund av begränsningar i finansieringen har svenska läkares möjligheter att besöka internationella konferenser påtagligt minskat under det senaste årtiondet och detta har en direkt påverkan på svenska läkares, speciellt yngre läkares, och institutioners möjligheter att samverka och flytta fram sina positioner på den globala scenen.
Den svenska regeringen och Nationella innovationsrådet ska ha beröm för att man prioriterar life science och positionerar Sverige som ett attraktivt land för FoU-investeringar. Life science-företagen genererar inte bara tusentals arbetstillfällen och stora investeringar i kommuner runt om i Sverige, de kan också göra att ta de senaste medicinska genombrotten blir tillgängliga för svenska patienter innan de nya produkterna nått hela vägen fram till godkännande på EU-nivå via kliniska prövningar. Inom onkologi arbetar grupper som Cancerfonden and regeringens nya cancerråd aktivt för att lösa många av de problem jag här beskrivit. För att Sverige även i framtiden ska kunna ha en position i fronten av den internationella läkemedelsutvecklingen kommer det att krävas ett starkt engagemang och samarbete i partnerskap mellan regeringen, akademin, sjukvården och läkemedelsföretagen.
