"Jag önskar att forskningsministern vore mer insatt"
– Det behövs pengar till grundforskning. Det finns pengar men de öronmärks av regeringen till andra ändamål och det blir inget kvar till denna viktiga del av forskningen.
Bengt Winblad är oroad över utvecklingen i Sverige och hur vi från att ha varit en världsledande forskningsnation nu blir omsprungna av andra länder som satsar på den basala forskningen.
– Regeringen är inte med i matchen, det känns som att de inte förstår hur viktigt detta är. Vi har både en forskningsminister och en innovationsminister och jag skulle önska att de vore mer insatta i vårt fält.
Det har gått många år sedan professor Bengt Winblad började sin karriär. Först som doktorand inom patologi, sedan som kliniker med geriatrik som specialitet. Idag är han ett mycket välkänt namn inom demensforskningen både nationell och internationellt och hans forskargärning på området de senaste trettio åren har många gånger prisats. Han var även den som på 80-talet startade det världsberömda Kungsholmsprojektet. Mycket har hänt sedan 1970-talet då Bengt Winblad gjorde entré inom demensforskningen och han har sett pendeln svänga många gånger.
– Från första början byggde diagnostiken av alzheimer på patologi. På 1980-talet svängde det till att bli en rent klinisk diagnos, baserad på kliniska symtom. Men nu är pendeln återigen tillbaka i det patologiska synsättet där diagnos kräver onormala värden av beta-amyloid och tau, berättar Bengt Winblad.
Från början gjordes fynden av onormala plack först efter döden. I dag har sätten att ställa diagnos utvecklats mycket. Med hjälp av PET-kamera och biomarkörer i cerebrospinalvätska kan diagnosen ställas allt tidigare. Den tidiga diagnostiken är avgörande för att kunna utveckla nya läkemedel mot alzheimer. Men även grundforskningen är viktig påpekar Bengt.
– Tack vare grundforskningen vet vi idag mycket mer om varför nervceller dör i förtid. Grundforskningen ger oss kunskap och kompetens kring en rad helt avgörande led som all läkemedelsutveckling måste gå igenom. Vi vet vilka försöksdjurserier vi måste igenom. Vi vet hur man testar tillgänglighet och passage av olika barriärer. Detta kräver så mycket kunskap, pengar och forskning och det förstår inte dagens politiker. Fortfarande vet vi dock inte fullt ut vad den bakomliggande orsaken till Alzheimers sjukdom är. De muskler eller finansiella medel som skulle behövas för denna fortsatta viktiga forskning saknas i dagens akademiska miljö.
För forskningen kring alzheimer är speciell. Sjukdomen är långdragen, effektstorleken av de preparat som testas är relativt låg och många patienter behöver inkluderas i studier under en mycket lång tid. Dessutom är flera av de potentiella läkemedelskandidater som kommer fram dyra att framställa. Summorna blir enorma.
– Det finns andra medel än statlig finansiering men investerare är ofta kortsiktiga och vill se resultat av sina satsningar. Stegen innan man kan börja testa kandidater på människa är många och enormt kostsamma. Bara att testa toxikologin för en molekyl kostar mångmiljonbelopp och de pengarna har varken akademin eller små biotechbolag.
Men Bengt Winblad är trots allt hoppfull. En nationell plan för det mesta som rör demenssjukdomar är nyss framtagen. Vård, utredning och forskning – allt behöver preciseras i den nationella planen och för varje forskningsområde måste inkluderas en specifikation på hur mycket pengar man är beredd att satsa varje år.
– Detta skulle innebära mycket. Det skulle signalera till läkemedels- och biotechbolagen att vi är ett land som tar ansvar. Om det är synligt att staten står för kostnaderna för grundforskningen så skulle bolagen våga ägna sig åt att ta fram djur- och cellmodeller. Men det krävs så klart att staten förstår vikten av att satsa på grundforskning.
Demenssjukdom engagerar och det går inte många dagar mellan löpsedlarna i kvällspressen som basunerar ut budskap om nya rön och frågor om botemedel är inom räckhåll. Många undrar varför det tar sådan tid. Men Bengt menar istället att det har gått fort.
– Allt viktigt tar tid och vi har kommit långt på ganska kort tid. Man kan inte jämföra med cancerforskningen som i många år har bedrivit forskning och därför hunnit långt i utveckling av nya behandlingar. Vi har forskat på detta relativt kort tid, sedan 1970-talet, och har redan första generationens läkemedel. Vi har otroligt många idéer, diagnostiken utvecklas hela tiden med hjälp av biomarkörer och vi har bland annat lärt oss att hitta mer homogena patientgrupper för läkemedelsstudier.
Sverige har varit ett föregångsland för studier kring biomarkörer i cerebrospinalvätska och i utvecklandet av PET-diagnostiken. Och inom en överblickbar framtid kommer vi kunna ha tekniker för att på ett säkert sätt hitta biomarkörer i blod. Men att höja rösten om en generell screening av den äldre befolkningen varnar Bengt för.
– Att screena en hel befolkning är inte ett rimligt scenario. Landsting rustade för den belastningen finns inte. Däremot kan vi i framtiden kanske tänka oss en screening av människor som redan genomgått någon typ av selektion, till exempel baserat på hereditet eller kliniska symptom.
