23948sdkhjf

Anna Törner: Vi får de läkemedel vi efterfrågar

Vi är varken moraliskt överlägsna eller underlägsna andra branscher, vi lever i symbios med det samhälle som efterfrågar våra tjänster, skriver Anna Törner i en krönika.

Läkemedelsindustrin kritiseras ofta för att försöka lösa hälsoproblem relaterade till livsstilsfaktorer med läkemedel. Hur många av oss inom läkemedelsvärlden har inte fått höra ”varför forskas det inte mer på vikten av kost och motion” där samtidigt själva tonfallet avslöjar att hen som frågar redan har en klar åsikt om pekuniära motiv som given förklaring.

Ja, vems uppgift är det egentligen att klargöra hur viktig motion är för psykisk hälsa och vilken kost som kan förebygga cancer? Och hur mycket forskning behöver vi för att våga chansa på att det sannolikt är hälsosamt att äta varierat, dricka mindre alkohol, motionera och sova bra? Många av oss är sedan länge redo att ta chansen på att en sund livsstil kommer att förlänga vårt liv, utan en enda forskningsrapport till. Ändå ser vi att många rör sig allt mindre och lever generellt ohälsosamt. För några årtionden sedan var svälten utbredd i stora delar av världen, idag dör fler människor av att de äter för mycket och fel. Trots stora framsteg inom medicin och vetenskap spås kommande generationer en kortare medellivslängd än vi som lever idag.

Evolutionen som ska maximera våra chanser för överlevnad sviker oss människor när den tekniska utvecklingen rör sig i ljusets hastighet och vår biologiska anpassning sker över tusentals generationer. Vi kan inte längre förlita oss på våra naturliga instinkter för att leva ett hälsosamt liv.

De hälsoutmaningar vi upplever får naturligtvis inverkan på branschens prioriteringar, en bransch där misslyckande är normen och rätt prioriteringar är avgörande för överlevnad. Av flera hundra eller tusen läkemedelskandidater når endast några få marknaden i form av ett färdigt läkemedel. Dessa läkemedel behöver generera intäkter för de hundratals projekt som läggs ned, både i tidig och sen fas. Som alla andra företag behöver läkemedelsindustrin betala löner till sina anställda. Vi är varken moraliskt överlägsna eller underlägsna andra branscher, vi lever i symbios med det samhälle som efterfrågar våra tjänster.

Det finns inga företag som forskar på läkemedel som ingen är villig att betala för, branschen levererar exakt de lösningar vi som patienter och samhälle efterfrågar. Det ser vi extra tydligt just nu. När Covid-19 slog till tidigare i år var det påfallande hur snabbt life science-industrin ställde om för att leverera både medicinteknik, behandlingar och vaccin. Inte för att det finns något altruistiskt tänk om att vår bransch ska rädda världen, utan för det är så en livskraftig industri agerar. Vår bransch väljer att adressera livsstilssjukdomar med farmakologi för att vi efterfrågar enkla lösningar. Vi vill inte leva som jägare-samlare, vi vill netflixa och äta praliner – det är vad vår genetiska hårdkodning meddelar att vi bör göra. Vilket pris skulle inte ett läkemedel betinga som kunde ersätta konditionsträning, reglera vår vikt och förbättra vår kognitiva funktion?

Läkemedelsindustrin har inget moraliskt ansvar att arbeta för icke-farmakologiska lösningar av medicinska problem. Det gäller oavsett om problemen klassas som livsstilssjukdomar eller inte. Som biologiska varelser är vi människor en hopplös anakronism. Ju snabbare vi inser detta och släpper fjärrkontrollen kan vi vända utvecklingen. Då kommer läkemedelsindustrin fokusera på att lösa medicinska problem där annan bot inte finns.

Artikeln är en del av vårt tema om Krönika.

Kommentera en artikel
Meddela redaktionen
Utvalda artiklar

Sänd till en kollega

0.234