Smalare med brunt fett
Ju fler vita fettceller en individ har, desto större risk att utveckla fetma. Den som har mycket bruna fettceller omvandlar istället energin till värme och kan äta mer utan att gå upp i vikt.
En grupp forskare vid Lunds Universitet har nu upptäckt att möss som inte har något hormonkänsligt lipas inte kan bli feta. Gruppen som leds av professor Cecilia Holm har studerat möss som manipulerats genetiskt på så sätt att genen som kodar för enzymet har tagits bort, så kallade knock out-möss. De har också undersökt varför mössen inte utvecklade fetma trots att de matades med mat med högt fettinnehåll. Denna egenskap beror enligt studien på att de möss som saknar enzymgenen har en störning i omsättningen av vitamin A i fettvävnaden. Denna rubbning leder till en ökning av antalet bruna fettceller i förhållande till vita fettceller.
Hos nyfödda barn är antalet bruna fettceller högt för att klara kylan utanför mammans kropp. Vuxna människor har å andra sidan väldigt få bruna fettceller. Hos överviktiga personer är det i stället antalet vita fettceller som ökar. En teori forskarna har är att individer som kan äta mycket utan att gå upp i vikt har fler bruna fettceller än andra. Denna teori är dock inte bekräftad.
Bruna fettceller innehåller ett stort antal mitokondrier som tillverkar energi i form av värme, vilket också syntes som en ökad värmealstring hos knockoutmössen. Knockoutmössen hade helt enkelt högre ämnesomsättning än kontrollmössen i studien.
I övrigt verkar knockoutmössen helt friska förutom att hanmössen är sterila av ännu okänd anledning. Musmodellen visar på en princip för nya möjliga behandlingar där man istället för att helt slå ut genen kan trycka ned dess aktivitet. Forskarna tror att en förskjutning av förhållandet mellan vita och bruna fettceller under lång tid skulle få stor effekt på kroppsvikten även om sådan terapi inte är tillräckligt utvecklad för att utföra på människor ännu.
