23948sdkhjf

Portade professorer

Äldre forskare åldersdiskrimineras. Olagligt. Den akademiska ättestupan driver våra främsta forskare till USA. Det är vanliga kommentarer från den akademiska världen, där sparbeting och fördomar fryser ut pensionerade men fullt verksamma forskare.
Bara några dagar efter Biotech Swedens intervju med den 81-årige forskaren Stellan Hjertén, skapar den kontroversielle hormonforskaren Jan-Åke Gustafsson vid KI rubriker. Den svenska åldersdiskrimineringen av äldre professorer tvingar honom att flytta till universitetet i Houston, där han bygger upp ett nytt stort forskningscentrum med stora anslag. I USA är åldersattityderna totalt annorlunda:

– Under hela beslutsprocessen i Houston har ingen enda till exempel frågat hur gammal jag är. Där är det irrelevant. Det enda som räknas är kompetensen, säger han till SvD.

Samma iakttagelse gör Leif Lewin, professor i statskunskap vid Uppsala Universitet:

– Där är det näst intill ett federalt brott att över huvud taget fråga om ålder. Där arbetar man så länge man vill, säger Leif Lewin.

Han skrev en debattartikel om den akademiska ättestupan inför sin 65-årsdag för tre år sedan. Själv jobbar han vidare och har både emeritusrum, en assistent och egna doktorander.

– Jag tror att situationen har blivit något bättre de senaste åren efter krav från en stark opinion, inte minst efter skadalen då nobelpristagaren Arvid Carlsson inte fick några anslag. Men fortfarande finns giljotinen där. Det är skillnad mellan att få vara kvar på nåder och att fortsätta leda forskning. Det är det senare som lockar många av våra dragplåster inom forskningen till USA, säger han idag.

Bakom utmärkelsen Tiselius Award står bland andra Bengt Mannervik, professor i biokemi vid Uppsala Universitet. Han närmar sig själv 67-årsgränsen och funderar på hur han ska kunna arbeta vidare:

– Om man är den mest citerade kemisten vid universitetet och har mycket på gång, tror man att man gör nytta och kan fortsätta att göra nytta.

Han berättar om hur nobelpristagaren Arne Tiselius närmaste efterträdare, Jerker Porath, idag 88, inte fick något forskningsanslag efter 65 och i stället satte upp ett labb i Tucson i Arizona och jobbade framgångsrikt i nästa 20 år till. Och om Stellan Hjertén som inte fick några lokaler efter pensionen och nu fått asyl på Mannerviks institution.

– Det här är en misshushållning med ett humankapital som inte kan ersättas. Regeringens utlovade fem miljarder i forskningspengar räcker i stort sett bara till att täcka de avtalsenliga löneökningarna. Men om nu fem procent av dem ska omfördelas beroende på universitetens produktivitet, borde det vara lönsamt att behålla äldre produktiva forskare, säger han och ger exempel på några pensionerade forskare som tillsammans hyrt in sig i ett fristående laboratorium, där de jobbar oavlönat och betalar hyran med sina pensionspengar.

Situationen för emeriti vid de olika lärosätena och inom olika discipliner växlar från ganska ljus till skandalös. Det framgår av enkäten ”Pensionerade professorer – en resurs för Akademin”, som SULF, Sveriges universitetslärarförbund, gjorde 2006. Svårast är det för professorer som behöver laboratorier och avancerad utrustning. Men det finns också en tendens att neka professorer inom humaniora emeritusrum. De kan ju forska på bibliotek och skriva hemma.

Och det är inte bara anslag, doktorander och lokaler som försvinner vid pensionsåldern: En fjärdedel av de tillfrågade miste till och med dator och mejl. Ibland försvann de helt och hållet från universitets webb, kataloger och telefonregister.

– Många institutioner tillåter inte forskare att rekrytera nya doktorander strax efter sextioårsåldern. De förväntas inte hinna leda dem fram till disputationen. De här frågorna fick aldrig något svar när alliansens partiledare använde mig och min institution som bakgrund när de presenterade forskningspropositionen – som inte heller ger något svar, konstaterar Bengt Mannervik.

En ljusglimt kan skönjas på Linköpings universitet, som inrättat en Seniorakademi för pensionerade professorer som vill fortsätta forska. De får kontor och uppkoppling. I Göteborg har ett antal pensionerade professorer bildat Seniorakademien, som gradvis accepterats av universitetet som en resurs.

En grupp pensionerade professorer från olika delar av landet bildade för ett år sedan Strömstad Akademi och de vägrar att acceptera att det latinska ordet emeritus faktiskt betyder utsliten på svenska.

Här kan du läsa rapporten från Sveriges universitets Lärarförbund, Sulf.
Kommentera en artikel
Utvalda artiklar

Nyhetsbrev

Sänd till en kollega

0.062