Är det dina eller mina pengar som ska riskeras?
I början av mars stod Per Bengtsson, vd för Karo Bio, på en kapitalmarknadsdag i Stockholm med målet att övertyga de nästan 200 personerna i publiken att företaget har en stabil tid framför sig.
Efter de senaste årens brutala bakslag för stora läke-
medelsprojekt är det helt naturligt att bolagen tar avstånd från storslagna planer på helt nya behandlingar. De som fortfarande satsar på att hitta behandlingar som ska bli first-in-class, som till exempel Karolinska Development, arbetar i motvind på börsen trots ständiga påminnelser om riskspridning i projekten.
Utan att föringa det medicinska värde som en omformulering mycket väl kan innebära finns det något oroande i företagens defensiva strategier. Inte för de enskilda företagen, men för samhället i stort. Som bekant finns det enorma mängder sjukdomar utan behandlingar. Ändå ser vi just nu hur alla tar ett steg tillbaka från den stora risk som alltid är förknippad med medicinska innovationer. Till och med riskkapitalisterna. De stora läkemedelsföretagen har visserligen ett nyväckt intresse för småföretagens tidiga forskning, men affärerna som knyts innehåller ofta mer ord än kontanter till dess att riskerna är minimerade.
När branschens förutsättningar debatteras ligger ord som samverkan och öppenhet som en mjuk matta över allt som sägs. Viktiga delar, men ska vi komma någonstans måste vi på allvar diskutera vems pengar det är som ska riskeras. Är det våra pensionspengar? Är det den lilla aktiespararens? Är det skattepengar? Någon rik affärs-ängels? Oavsett svaret: I det korta perspektivet kommer det alltid att innebära att denne någons pengar med mycket stor sannolikhet kommer att försvinna. Att uttrycka sig på det sättet är så klart inte lika lockande som att svepande säga att investeringar i medicinsk forskning betalar sig i framtiden. Vilket ju också är sant, men oftast inte för just den som stoppade in pengarna.
När alla drar sig undan från de riskfyllda läkemedelsprojekten är det i slutänden samhället som drabbas. Det borde vara anledning nog för politiker att se över strukturerna. Men det kräver ärlighet både från branschen gentemot politikerna och från politikerna gentemot väljarna. Någons pengar ska som sagt riskeras.
Ingrid Stenberg,
chefredaktör
