23948sdkhjf

Hallå där landstingspolitiker, vart har digitaliseringen tagit vägen?

Det finns många digitala lösningar som kan stödja personalen i deras arbete, som kan öka patienternas inflytande över sin egen behandling och stärka svensk ehälsa. Men tekniken används inte. Här ställs landstingspolitikerna till svars.

Vi ställde tre frågor till tre landstingspolitiker om digitalisering. Först ut att svara är Birgitta Andersson, centerpartistiskt oppositionsråd i landstinget Västmanland.

Varför har vården hamnat efter samhället i stort när det gäller införandet av digitala innovationer? I jämförelse med till exempel banker, Skatteverket, Försäkringskassan med flera.

Birgitta Andersson:

– Under lång tid har hälso- och sjukvården i hög utsträckning varit uppbyggd efter vårdapparatens och vårdgivarens behov. Det har inte varit lätt för patienter och anhöriga att ställa krav för att få insyn och delaktighet.

När lagen om Valfrihet (LOV) infördes började pendeln svänga och allt fler ser att en vård organiserad kring patienten ger stora förbättringar. Då ser man också att en sjukvård som utgår från individens behov kräver att patientens ställning stärks genom ökat inflytande och självbestämmande. Den nya patientlagen ger också större möjlighet för patienten att ställa krav på sin delaktighet.

En annan orsak till att vården har halkat efter tror jag är att varje landsting vill uppfinna sina ”egna hjul” istället för att se vad andra redan har gjort. Krav på patientsäkerhet har också gjort att det har tagit lite längre tid. Även om andra myndigheter också har sina säkerhetskrav så tror jag att det är fler parametrar som ska uppfyllas när det gäller säkerheten kring till exempel journaler, receptförskrivning och tidsbokningar.

Vad krävs för att vården ska få tillgång till digitala lösningar? Måste lagen ändras, krävs det modiga politiska beslut och/eller krav från patienter eller personal?

Birgitta Andersson: - I Västmanland har vi kommit en bit på väg. Det finns möjlighet att till exempel att läsa sin journal på nätet, förnya sina recept, göra egen vårdbegäran och försök görs med tidsbokning. Men alla har inte tillgång ännu. Bredband finns inte i hela länet vilket är en förutsättning för att kunna använda de digitala systemen. Där behövs beslut och pengar för utbyggnad. Ett område som behöver förstärkas är också samarbetet mellan kommun och landsting kring patienten som vårdas i hemmet. Ett gemensamt journalsystem mellan hemsjukvård och hemtjänst så att informationen kring patienten kan delas skulle öka patientsäkerheten ytterligare.

Vad kan du göra i ditt landsting?

Birgitta Andersson: - I Västmanland har vi tagit beslut om att inrätta en innovationssluss som är ett samarbete mellan ALMI och landstinget för att hjälpa personal att utveckla sina idéer. Det är viktigt att innovatörer vet vart dom kan vända sig för att få stöd. Det finns också en stiftelse för innovation och forskning. En öppenhet måste finnas för samverkan med näringslivet men där kan lagen om offentlig upphandling sätta käppar i hjulet. Vården har inte alltid tid att låta alla få testa sina ofärdiga lösningar och hjälpa till med feedback om hur utvecklingen bör göras. Där måste vi i så fall ge utrymme för den möjligheten. Från Centerpartiet har vi lagt en motion om att påbörja ett arbete med ”Clinical Innovation Fellowships” som vi vill testa i Västmanland och på så sätt skapa ett nätverk inom klinisk innovation.

Från politikens sida måste vi vara beredda att låta forskning och utveckling ta plats och se till att det finns resurser men vi måste också ställa krav på att när ny kunskap och teknik införs måste gammal kunskap och teknik fasas ut.

Imorgon publicerar vi svar från Susanne Nordling, miljöpartiet, oppositionslandstingsråd i Stockholms läns landsting.

Kommentera en artikel
Utvalda artiklar

Nyhetsbrev

Sänd till en kollega

0.109