Av Hanna Brodda den 19 juni 2018 09:00

Inför valet 2018 finns en fråga som engagerar politiker från alla partier på alla nivåer. Ojämlikheten i vården. Frågan om jämlik vård kommer upp varje år och har gjort så sedan åderlåtningen avskaffades och demokrati infördes i landet.

Skillnader mellan kön, utbildningsnivå och socioekonomiska grupper minskar hela tiden, men olika landsting är alltjämt olika bra på olika terapiområden. Olika sjukhus är bra på olika saker. Specialisterna är bra, men det finns förstås stjärnor med större talang, mer erfarenhet och bredare patientunderlag än andra specialister.

För patienten är det en ojämlikhet som inte är transparent.

Det bästa för patientsäkerheten vore om det faktumet kunde konstateras och redogöras tydligt på varje landstings hemsida; Så här bra är vi - med jämförbar data på patientunderlag, antal specialister, behandlingsstatistik och överlevnad.

Patienterna behöver inte prestige, tupperi eller ära.

Fakta räcker.

I Life Science Sweden nr 2-18 har vi tittat närmare på hjärnans sjukdomar och demens, för att ta ett exempel på ojämlik vård.  För en människa som misstänker att hjärnan inte fungerar som den ska, finns bättre och sämre landsting att besöka. I Blekinge tar utredningstiden mer än dubbelt så lång tid, jämfört med riket som helhet. Sorgligt då tiden är en viktig faktor för insättandet av bromsmediciner.

Vill du träffa en specialist bör du ta dig till storstadsregionerna. I Stockholm skrivs 60 procent av  demensläkemedlen ut på specialistklinkerna. I Norrbotten är det nästan bara allmänläkare som förskriver de här läkemedlen.

Demenspatienter i Örebro får betydligt färre bromsmediciner, än i till exempel i Västerbotten.

Men, vi har ju nationella riktlinjer, säger den statliga politikern. Jo, fast tyvärr följs de inte. Socialstyrelsen rapporterade i år att det inte finns något samband mellan förekomsten av Alzheimers sjukdom och förskrivningen av demensläkemedlen kolinesterashämmare och memantin. Förskrivningen av antipsykosmedel, som bara ska ges i undantagsfall enligt riktlinjerna,  ökar igen. Olika mycket i olika kommuner och landsting förstås.

Det här vara bara en av årets rapporter från Socialstyrelsen. Möjligheten att få rätt diagnos, adekvat behandling och med det ett bra och långt liv, är olika inom nästan alla terapiområden och de olika delarna av landet. I dag är det bara spetspatienten som hittar den här informationen. Nu är det dags att göra informationen tillgänglig och med det ge underlag för en verkligt jämlik vård.

Vem vet? Kanske blir alla lite bättre av öppna jämförelser.

Här följer mina förslag för att göra val:

• Större rörlighet för patienterna. Att resa långt är normalt inte att föredra, men vid allvarliga sjukdomar borde patienten själv få fatta beslutet om det är värt. Vi är ett litet folk i ett stort land och alla landsting kan inte bli experter på allt. Infrastrukturen borde anpassas efter det.
• Jämförbar data. En presentation direktgenererad på hemsidan, där all data som har att göra med diagnos, behandling och vårdresultat visas i samma sekund som de registreras, skulle säkerligen ha en stark effekt på motivationen. Om inte annat kan patienten själv fatta ett välgrundat beslut om vilket landsting som ska få uppdraget.
• Ökat samarbete mellan landsting, eller liknande organisationer som Regionalt Cancercenter, och ökad mobilitet för specialister.