Umeåforskare: Därför fungerar vissa covidvaccin bättre
Av – Förhoppningsvis kan det här leda till att ännu bättre vektorvacciner utvecklas även
mot andra infektionssjukdomar, säger Niklas Arnberg, professor i virologi, till Life
Science Sweden.
Det han och kollegorna vid Umeå universitet har upptäckt, i samarbete med forskare i
Tyskland och Nederländerna, är i korthet att vissa adenovirus tycks vara mer
lämpliga än andra för att användas i vaccin.
Vektorvacciner bygger på att man använder ett försvagat och ofarligt adenovirus för
att ta sig in i kroppen, där viruset transporterar in en gen i cellerna. Genen aktiverar
skapandet av coronavirusets spikprotein, och kroppen reagerar genom att bilda
antikroppar mot detta.
Hittills har man trott att alla adenovirus använder ett fiberprotein för att öppna cellerna. Men det som Umeåforskarna nu upptäckt är att ett adenovirus som kallas
för Ad26, och som ingår i Janssens vaccin och Sputnikvaccinet, använder ett annat
slags protein, ett hexonprotein, som dörröppnare.
– Vi blev mycket förvånade. Det här bryter mot ”state-of-the-art”, säger Niklas
Arnberg.
Upptäckten är överraskande, men också hoppingivande. Det finns nämligen hela 240
hexonproteiner på ett adenovirus, jämfört med bara 12 fiberproteiner. Det innebär
sannolikt, enligt forskarna, att de adenovirus som använder hexonproteiner som
dörröppnare tar sig in i celler mer effektivt än de adenovirus som använder
fiberproteinet.
– Det är väldigt frestande att spekulera i att en vektor som använder 240 nycklar kan
leverera sin vaccinlast mer effektivt till celler än en vektor som bara använder 12
nycklar, säger Niklas Arnberg, som dock tillägger att detta återstår att bevisa.
Umeåforskarna har även visat att det finns tiotals andra adenovirus som är
närbesläktade med Ad26 och som sannolikt har liknande egenskaper. Niklas Arnberg
hoppas och tror att fler vaccintillverkare i framtiden kommer att intressera sig för just
den här typen av adenovirus.
– Det här kan få betydelse för utvecklingen av mer effektiva adenovirusbaserade
vektorer i framtiden, även mot andra infektionssjukdomar. Det är väldigt roligt om ens
forskning kan tillämpas, användas och göra nytta, säger han.
Studien är pubicerad i PNAS.