23948sdkhjf

"Det finns aktörer som vill undergräva tilliten"

Rädsla leder till misstro, och pandemin är den perfekta grogrunden. Så hur ska vi hantera kunskapsresistens, ”alternativa fakta” och skepsis mot vetenskap, myndigheter och journalistik? Det var ämnet för en paneldebatt på tisdagen.

Vi lever i en tid när det finns aktörer som vill undergräva tilliten, skapa missnöje och försvaga tron på demokratin. Pandemin är ett utmärkt tillfället att göra det, för folk är rädda. Och där det finns rädsla är det lättare att så misstro, konstaterade Åsa Wikforss, professor i teoretisk filosofi, vid debatten som hölls i samband med Stockholm Life Science Conference 2021, arrangerad av Karolinska institutet, Stockholms universitet, KTH och Region Stockholm.

Åsa Wikforss leder själv ett forskningsprogram kring kunskapsresistens. Hon definierar det som att inte tro på existerande vetenskapliga evidens, en företeelse som nått oanad aktualitet det senaste året inte minst på grund av olika konspirationsteorier.

Ett exempel är Qanon, den högerextrema amerikanska rörelsen, som sprider bisarra berättelser om "deep state", ett internationellt nätverk av sataniska pedofiler, men som också hyser en utbredd skepsis mot coronaepidemin och vaccinering.

 Jag tror att vi är ganska väl skyddade mot detta, för än är förtroendet för myndigheterna i Sverige på en hög nivå, liksom vaccinationsviljan. Samtidigt är vi sårbara eftersom vi är utsatta för en stor mängd desinformation.

Karin Tegmark-Wisell, biträdande statsepidemiolog och chef för avdelningen för mikrobiologi på Folkhälsomyndigheten, berättade att FHM regelbundet får in frågor som bygger på konspirationsteorier, och de flesta kommer från allmänheten. Några exempel är "Varför finns det magnetism i vaccinet?" "Varför säger ni inte sanningen om att smittan sprids avsiktligt?"

­ Eftersom vi är en statlig myndighet så måste vi svara på alla frågor, och det gör vi. Utöver det följer vi upp de frågeställningar och missuppfattningar som finns, och använder sociala medier och andra kanaler för att informera.

En av de pedagogiska utmaningarna hänger samman med att kunskapen om viruset var så begränsad i början av pandemin.

Tillgängliga fakta ändras och utvecklas i takt med att kunskapen ökar. Och det är förstås ett av konspirationsteoretikernas favoritargument, att vi ändrar våra åsikter. Men det är något som måste ske i takt med att vi får alltmer fakta.

Under pandemins gång har journalistkåren fått en hel del kritik, både för att den varit för okritisk mot myndigheterna, och för att den eldat på misstron och det hårda tonläget i debatten. Life Science Swedens chefredaktör Samuel Lagercrantz, den tredje paneldeltagaren, menade att en del av kritiken slår fel. Han framhöll att det inte är eller bör vara en uppgift för journalister att bygga och stärka allmänhetens förtroende för myndigheter.

Journalisters huvuduppgifter är att rapportera, ifrågasätta och undersöka. Det är en viktig del i det demokratiska samhället och om journalister inte gör det skapas det en grogrund för konspirationsteorier.

Vi journalister måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt, att ifrågasätta myndigheter och att ifrågasätta konspirationsterorier om myndigheter, sa han.

Paneldeltagarna var överens om att det är viktigt att lita på vetenskap, men att samtidigt vara försiktig med att dra långtgående slutsatser utifrån enskilda studier. De betonade också betydelsen av att skilja på orsakssamband och korrelation.

– Alla medicinjournalister tittar nog om resultaten är signifikanta innan de skriver om en studie, men ofta bör även studiedesignen och flera andra aspekter diskuteras i ett studiereferat, sa Samuel Lagercrantz som framhöll att studier sällan är antingen fusk eller rätt igenom god forskning utan att det finns mycket däremellan.

Artikeln är en del av vårt tema om Stockholm Life Science Conference.

Kommentera en artikel
Meddela redaktionen
Utvalda artiklar

Sänd till en kollega

0.078