2

Bilder

Vid kommande årsskifte lämnar Göran K Hansson uppdraget som ständig sekreterare vid Kungliga Vetenskapsakademien, men fortsätter som ledamot. Dessutom driver han fortfarande projekt på Karolinska institutet. Foto: Markus Marcetic/Kungliga vetenskapsakademien

Av Anders Göransson den 6 september 2021 09:45

När Life Science Sweden når Göran K Hansson sitter han i sitt hus i Lysekil och ser ut över Gullmarsfjordens solglittrande vågor. Långt därute puttrar en fiskebåt fram.

– Den brukar jag köpa fisk från när den ligger vid kaj, säger han.

Nyligen kom beskedet att Hans Ellegren, professor i evolutionsbiologi i Uppsala, blir Vetenskapsakademiens nya ständige sekreterare från årsskiftet. Därmed lämnar Göran K. Hansson efter 6,5 år över vad som är en av svensk forsknings allra tyngsta positioner.

– Jag har hela tiden känt till spelreglerna, så nu rundar vi av det. Jag tror att man ska se ett sådant här uppdrag som ett projekt, inte identifiera sig för mycket med det.

Det kan dock finnas andra som identifierar honom med det uppdraget. Under sin tid som ständig sekreterare har nämligen Göran K Hansson arbetat hårt för att göra akademien mer aktiv och synlig i det offentliga samtalet.

– Jag tycker att vi har kommit en bit på väg där. Vetenskapsakademien är ju Sveriges främsta och bredaste expertpanel inom vetenskaperna. Vi har mycket att tillföra, och jag har arbetat mycket på att vi ska göra det.

Kriser har funnits, men de har för de mesta hanterats väl, säger han och nämner tre exempel.

– Vårt agerande i Macchiarini-affären tycker jag var viktigt. Där tvingade vi Lancet att ta in en rättelse till de felaktiga slutsatser och det fuskarbete som Macchiarini hade publicerat. Vi bidrog också till att Karolinska institutet återöppnade utredningen om forskningsfusk som hade varit nedlagd.

Han nämner också perioden när systerakademin, den Svenska, var i rejält blåsväder, och han själv som vice ordförande i Nobelstiftelsen fick agera. I slutändan klarade sig Nobelpriset, och Vetenskapsakademiens rykte påverkades knappt alls av turbulensen.

Den tredje krisen är inte över än – pandemin.

– Där har vi bistått med information både i offentlighetens ljus och till beslutsfattare på ett informellt sätt. Vår expertgrupp om covid-19 har lagt fram flera delrapporter som varit viktiga. De fortsätter att arbeta och kommer med en slutrapport under hösten.

Kungliga Vetenskapsakademien har många uppdrag, men det som väcker störst uppmärksamhet är tveklöst de årliga besluten om Nobelprisen i fysik och kemi, samt ekonomipriset till Alfred Nobels ära.

– Vi i akademien har med förenade krafter lyckats behålla dem som världens mest ansedda pris inom vetenskap. Det är något jag är mycket nöjd med från de här åren, säger Göran K Hansson.

Han har tidigare även varit ordförande och sekreterare för Nobelförsamlingen vid Karolinska institutet, som utser Nobelpristagaren i fysiologi och medicin. Få har därmed varit lika inblandade i framvaskandet av de senaste decenniernas mottagare av vetenskapens främsta utmärkelse.

Tillfrågad nämner han några personliga favoriter bland pristagarna:

• Paret May-Britt Moser och Edvard I. Moser som fick Nobelpriset i fysiologi eller medicin 2014 för sina upptäckter av celler som utgör ett positioneringssystem i hjärnan.

– Det var en genombrottsinsats och de blev sådana fantastiska ambassadörer för vetenskap. Vi hade väldigt roligt tillsammans när de var i Stockholm, och jag har sedan varit och hälsat på dem i Trondheim. Så de blev personliga vänner, och det betyder naturligtvis mycket.

• Frances H. Arnold som fick kemipriset 2018 ”för riktad evolution av enzymer”.

– Dels var det en genial upptäckt, hur man kan låta evolutionen arbeta fram bättre enzymer, och sedan är hon en sådan karismatisk, värdig och imponerande person med stark etisk kompass och en väldig klokskap som jag blev mycket imponerad av.

• Emmanuelle Charpentier som fick kemipriset 2020 ”för utveckling av en metod för genomeditering”.

– Hennes forskningsresultat har jag ju träffat på och arbetat med i flera år. Hon har inte kunnat komma hit för att emot det, men vi hoppas att det kan bli av i vinter. Jag har träffat henne i andra sammanhang och det är en fantastisk, kreativ och samtidigt väldigt vänlig person.

Göran K. Hansson vill också nämna de brittiska Nobelpristagarna Sir Paul Nurse och Sir Venki Ramakrishnan, som han arbetat tillsammans med på europeisk nivå och blivit god vän med.

– De är väldigt olika men båda är genomsympatiska och kul att träffa.

Under åren som ständig sekreterare har Göran K Hansson inte varit rädd för att uttrycka egna åsikter, inte minst om Sveriges agerande under pandemin.

Förra sommaren skrev han en debattartikel tillsammans med nationalekonomen Lars Calmfors där de förordade ökad testning, smittspårning och munskydd i offentliga miljöer – något som i dag är en tämligen allmän uppfattning, men som då fick stark kritik eftersom det inte var i linje med Folkhälsomyndighetens rekommendationer och agerande. ”Vi fick snabbt veta att vi var inkompetenta, odugliga, oinsatta, uppmärksamhetstörstande stackare som borde hålla tyst”, har han skrivit på sin blogg.

Göran K Hansson minns det där väl.

– Calmfors sa att han inte fått så mycket på nöten sedan han föreslog att fastighetsskatten skulle återinföras, haha.

Det var mest allmänna tyckare som hörde av sig och var arga – inte forskare. Men det går inte att blunda för att tonläget varit uppskruvat även inom forskarsamhället, och att det i pandemins spår bildats olika läger som har slutat prata med varandra.

Vad ska vi göra åt den osämjan? Bara för att man drar olika slutsatser kan man väl inte gå runt och tycka illa om varandra?

– Nej, det ska man ju inte göra. Men kanske kommer vi att kunna enas om vissa saker när vi får lite perspektiv på pandemin. Jag har tidigare sagt att när det här lägger sig kommer nog svenska forskare återgå till att klaga över forskningsanslagen. Det är viktigt att dra lärdomar, men jag skulle tro att stämningen gradvis lugnar sig.

Till sist: Vad tänker du ha för dig när uppdraget som ständig sekreterare är över?

– Jag kommer att förbli ledamot av Vetenskapsakademien och har fortfarande aktivitet på Karolinska institutet, där jag fortsätter att driva projekt tillsammans med mina medarbetare. Sedan får vi väl se om jag får några intressanta uppdrag.

Artikeln är en del av vårt tema om Intervju.