Ny modell ska identifiera rätt dos litium vid bipolär sjukdom
Av 
Litium är en av de viktigaste behandlingarna för patienter med bipolär sjukdom – substansens förmåga att stabilisera humöret och minska episoder av depression och mani upptäcktes redan på 1940-talet av den australiske psykiatern John Cade.
Läs också: KI-studie: Nässköljning kunde ge information om KOL
Men vad som är rätt dos varierar kraftigt mellan individer. För mycket kan vara giftigt, men för lite ger ingen effekt. För att minska risken för biverkningar väljer läkare idag att starta behandlingen med låga doser för att öka dem med tiden, vilket innebär att det kan ta månader innan läkemedlet får effekt.
Nu har en stor studie, ledd av forskare vid Karolinska institutet, kunnat peka ut sex faktorer som kan hjälpa till att snabbare avgöra hur mycket litium som behövs.
– Vår modell kan redan nu användas för att förutsäga hur mycket litium en patient med bipolär sjukdom kommer att behöva. Detta kan minska tid spenderad på att hitta rätt dos för varje patient, vilket kan ha livsavgörande betydelse, säger Martin Schalling, professor vid institutionen för molekylär medicin och kirurgi på Karolinska Institutet, och studiens sisteförfattare, i ett pressmeddelande.
I studien undersökte forskarna elektroniska patientjournaler och registerdata från totalt 2 357 patienter med bipolär sjukdom. Resultat tyder på en koppling mellan utsöndring av litium och faktorer som ålder, kön, njurfunktion, serum litiumkoncentration, medicinering med urindrivande faktorer och substanser riktade mot renin-angiotensin-aldosteronsystemet (RAAS).
– Våra fynd tyder på att äldre personer, kvinnor, patienter med nedsatt njurfunktion och individer som tar vissa mediciner behöver lägre doser av litium. Intressant nog upptäckte vi också att mängden litium som tas och litiumkoncentrationen i blodet inte verkar vara helt proportionella, vilket går lite emot dagens tänkande, säger studiens försteförfattare Vincent Millischer, forskare vid institutionen för molekylär medicin och kirurgi, Karolinska Institutet, och ST-läkare vid Medical University of Vienna.
I studien, som publicerats i tidskriften The Lancet Psychiatry, pekar forskarna även ut genetiska markörer som tycks påverka hur snabbt kroppen gör sig av med litium.
Läs också: Konkreta förslag och mål universitetens önskemål på life science-strategin
Nästa steg blir att testa modellen i en klinisk studie för att se om den kan bidra till att man snabbare hittar rätt mängd litium för varje patient. Tanken är att i så fall utveckla en app som ska kunna hjälpa psykiatriker att hitta rätt dosering.
