Samuel Lagercrantz: ”En särskild sorts jävelskap drabbar patienterna med postcovid”
Av Det finns mycket att vara orolig för i dessa dagar. Terrorhot, klimatpåverkan och Vladimir Putins vidriga anfallskrig mot Ukraina.
Bör vi även oroa oss för de nya varianter av sars-cov-2 som nu sprids? Man kan förstås konstatera att överdriven oro sällan för något gott med sig. Med det sagt bör vi vara vaksamma på de nya varianterna. Vad gäller allvarlig akut sjukdom har vi idag en betydligt bättre beredskap än när pandemin bröt ut 2020. Det finns antivirala läkemedel att ta till och framför allt har en stor del av befolkningen ett grundskydd från vaccin som kan väntas skydda till viss del även mot muterade undergrupper av sars-cov-2. Ändå är det fortfarande en farlig sjukdom, särskilt för personer som tillhör riskgrupper.
Vi bör heller inte ignorera det hot som utgörs av postcovid. Enligt Världshälsoorganisationen, WHO, kan så många som 36 miljoner personer bara i Europa ha drabbats av olika sorters långvariga besvär efter att ha varit sjuka i covid-19.
De som får postcovid möts av en alldeles särskild sorts jävelskap då de förutom mot själva sjukdomen behöver tampas med personer som försöker stämpla dem som inbillningssjuka. För mig är den hållningen obegriplig.
Samtliga forskare i den högre divisionen utgår från att postcovid har en koppling till covid-19 och likaså ledande läkare. Det är även utgångspunkten för WHO och alla andra seriösa organisationer som sysslar med sjukvård.
Men det finns en grupp läkare som redan från början, då postcovid dök upp 2020, bestämde sig för att långvariga symtom från covid-19 är psykologiska besvär utan koppling till fysisk sjukdom. Det är förstås inga läkare som patienter borde behöva träffa och förhoppningsvis är de idag inte så många. I media torgförs deras idéer av Hanne Kjöller, fristående kolumnist på Dagens Nyheters ledarsida, som senast rasade mot att regeringen har gett Socialstyrelsen i uppdrag att upprätta ett nationellt kunskapscentrum för postcovid och andra tillstånd som kan uppstå efter infektioner.
Det är mycket vi inte vet om postcovid. Sjukdomen ger ett spektrum av olika symtom och i olika allvarlighetsgrad. Som jag har skrivit tidigare är det inte ett alls konstigt att en sjukdom även påverkar personer psykiskt, det gäller inte bara långtidscovid utan också fruktansvärda sjukdomar som cancer. Att en sjukdom leder till psykiskt lidande betyder naturligtvis inte att den måste sakna somatiska orsaker. Jag tycker att det visar på ignorans, milt uttryckt, att i ett läge då vi fortfarande vet så lite som vi gör om postcovid dra slutsatsen att 10 000-tals svenskar, och miljontals människor jorden över, plötsligt fått psykologiska problem som gör att de mår fysiskt dåligt efter att de insjuknat i covid-19.
Att en sjukdom leder till psykiskt lidande betyder naturligtvis inte att den måste sakna somatiska orsaker
“Bara för att det inte finns en klar biomedicinsk förklaring just i detta läge betyder det inte att det inte finns en. Det är därför vi behöver mer forskning på området”, kommenterar den prisbelönta immunitetsforskaren Marcus Buggert på X, tidigare Twitter, Hanne Kjöllers senaste utfall mot covidsjuka där hon för femtioelfte gången framför att postcovid är något som sitter i huvudet hos den som är sjuk.
Det Marcus Buggert säger kan tyckas vara en självklarhet, men det är inte alla som förstår det. Det är särskilt illa i de fall det är just läkare eller annan vårdpersonal som inte klarar den självklara slutledningen.
Artikeln är en del av vårt tema om Ledare.
