23948sdkhjf

Forskningsproppen: Det sjunde förslaget

Undvik ineffektiva policysatsningar. Det är SwedenBios sjunde och sista förslag till den kommande forskningspropositionen.

SwedenBIO:s bedömning:

Effektiv och ändamålsenlig policyutveckling och utveckling av systemförändrande arbetssätt kräver att de myndigheter som äger frågan är kärnan i processen. Idag förekommer alltmer att FoU- och forskningssamverkansmedel används för detta ändamål på ineffektiva sätt, dvs. av aktörer som saknar mandat och legitimitet att driva dessa processer och utan den förankring som krävs för implementering.

SwedenBIOs Förslag:

  • Regeringen bör ge uppdrag till för åtgärdsområdet relevanta myndigheter att utforma sådana förslag, så att mandat och legitimitet för processen är fastställd.
  • I uppdragen ska samordningsansvaret framgå, liksom kravet på involvering av de aktörer som påverkas av policy och arbetssätt inom åtgärdsområdet.
  • Uppdragen behöver åtföljas av medel samt förvaltningsanslag för denna verksamhet, utanför den statliga forskningsfinansieringsbudgeten.

Skälen för SwedenBIOs bedömning och förslag:

Teknikutveckling och innovationer som ger upphov paradigmskiften ställer krav på agil policy-utveckling och nya systemförändrande arbetssätt för hållbar och framsynt implementering (ibland kallad systeminnovation). Medvetenheten om, liksom insatserna för att åstadkomma detta har stärkts under den senaste femårsperioden. Vi välkomnar att regeringen ökar denna beredskap så att risker kan hanteras och möjligheter tas till vara. Inrättandet av Kommittén för teknologisk innovation & etik (KOMET) är ett sådant exempel och deras verksamhet behöver följas för att säkerställa att de har rätt förutsättningar för sitt arbete.

Genom överblick över, och insikt om innehållet i sin projektportfölj har forskningsfinansiärerna med sina nätverk till samhällsaktörer, unika förutsättningar att tidigt upptäcka sådana trendskiften och kan således med fördel bidra till processer kring policyutveckling. Effektiva sådana processer kräver att de som ska genomföra och implementera ny policy, liksom deras huvudmän har tydliga uppdrag, mandat och därmed legitimitet att driva processer för att identifiera, föreslå och implementera förändringar. Dessa aktörer måste vara kärnan i sådana processer från start. Andra aktörer som berörs av ändrade spelregler behöver involveras för att samla in synpunkter och förslag på ny utformning av policy och arbetssätt. Detta är inte en verksamhet som ska bedrivas i form av utlysningar. Inom flera åtgärdsområden ser vi idag ett flertal, ibland konkurrerande och ibland kompletterande projekt med sådana syften. Detta leder till brist på välbehövlig koordinering och samordning av processerna och ineffektiv användning av tid och resurser. Dessa fragmenterande initiativ saknar ofta förankring, mandat och legitimitet att driva och samordna processen. Åtgärdsområden inom Life Science som har drabbats av detta är exempelvis antibiotikaresistens och hälsodata.

I ökad utsträckning utlyser Vinnova medel för projekt som förväntas kombinera FoU med policyutveckling. Vi menar att det sällan är en effektiv, eller ens framkomlig väg att forma policy eller utveckla nya systemförändrande arbetssätt och att det dessutom eroderar finansiering av FoU, samverkansforskning och nyttiggörande. Regeringen bör därför i regleringsbrev tydliggöra sådana uppdrag och anslå medel samt förvaltningsanslag för sådan verksamhet så att medlen för forskning, samverkan och innovation inte urholkas av välbehövlig utveckling av policy och nya systemförändrande arbetssätt.

Även från branschorganisationer utanför Life Science, kommer exempel på att SIP, som enda aktör, ombeds att komma med beslutsunderlag för nya satsningar och policyinspel. Beroende på vilka organisationer som har stort inflytande över respektive SIP, präglas dessa underlag av detta, samtidigt som de skenbart ger intryck av att vara väl förankrade i ett triple helix-sammanhang. Underlag som i vissa fall lett till finansiering av nya aktiviteter inom den SIP som lämnat underlag. Detta är en verksamhet som också expanderar uppgifterna för de kanslier som etablerats inom SIP. Offentliga aktörer behöver istället koordinerat utveckla sin förmåga att bedriva och samordna relevant omvärldsanalys, vilket också ökar deras förmåga att analysera partsinlagor.

Det är centralt för förtroendet för innovationssystemet att SIP-ar inte tar rollen av att vara branschföreträdare eller företrädare för sektorn gällande policyutveckling. Den rollen kan statligt finansierade program, vars syfte samtidigt är att fördela medel till exempelvis bolag, inte ta.

Däremot är det viktigt att öka finansieringen till de statliga forskningsfinansiärerna för att genomföra just forsknings- och innovationsfrämjande insatser. För Life Science gäller det särskilt Vinnova och VR. De verkar kvalitetsdrivande, förnyande och har drastiskt förbättrat samarbetsklimatet mellan sektorer och discipliner i Sverige. SwedenBIO motsätter sig och oroas av den minskning av Vinnovas anslag som aviserades i regeringen budgetproposition för 2020.

Här kommenterar Anna Sandström från AstraZeneca förslaget.

Kommentera en artikel
Meddela redaktionen
Utvalda artiklar

Sänd till en kollega

0.134