Björn Arvidsson: Osjälviska aktörer framgångsrika i ekosystemen
Bland de 300 som ägnade en eftermiddag i Uppsala slott fanns en mix av representanter för samhället, genom regionen och kommunen, akademins forskare och ledare, samt life science industrin och dess leverantörer. Frågor som kompetensförsörjning, finansiering av utveckling och uppskalning, infrastrukturer som möjliggör tillväxt och etableringar, samt inte minst attraktionsvärdet som ska locka världens ögon att hitta Sverige - och Uppsala, förekom flitigt i presentationer och diskussion.
Dessa frågor, behov och möjligheter är inte unika för Uppsala. Alla regioner och branscher ser samma utveckling som snarare är global än lokal. Vad Uppsala lyckats med är att samla de olika intressenterna och beslutsfattarna som behövs under lång tid för att gemensamt samskapa sin framtid. Ingemar Mundebo initierade Stiftelsen för samverkan mellan universiteten i Uppsala, näringsliv och samhälle (förkortat STUNS) i mitten av 1980-talet och stiftelsens ändamål har sedan dess samlat samma aktörer i styrelse, ledningsgrupp och funktion för att arbeta samman ett ekosystem, bland annat med verksamhet inom life science.
Jag är fascinerad av andra framgångsrika exempel på regional samverkan, inte minst ett känt exempel från Boulder, Colorado. Staden Boulder är mindre än Uppsala med sina drygt hundra tusen invånare och därmed en bra jämförelse för svenska normalstora städer. På 00-talet formades ett start-up community i staden på mottot “give before you get”. Där regioner erbjuder branscher och intressen fördelar av gemensamma funktioner, service, infrastruktur, leverantörer arbetare och experter, skapas ekosystem där alla agerar i symbios och förstår att de är beroende av varandra. Genom att agera och kräva att alla aktörer arbetar inkluderande och för samma ändamål överkommer man konkurrensens polemik och ser de gemensamma fördelarna.
Andra aspekter som varig framgångsfaktorer för Boulder är att inte se marknaden som nollsummespel, med vinnare och förlorare, utan snarare se möjligheterna från outnyttjade möjligheter, samt att andras framgångar gynnar den lokala attraktiviteten. Vidare arbetade de med vad de kallade porösa gränser, vilket syftar till att låta det vara okej för kompetenser att vandra mellan olika aktörer, att ledare delar strategier, idéer och resurser, samt att nya aktörer välkomnas ordentligt och initieras i ekosystemet och att de som lämnat Boulder uppskattas för sina bidrag under den tid de var aktiva.
Sverige är inte annorlunda än de lokala ekosystemen, och regionerna har inte råd att begränsa varandra i sin strävan att bli framgångsrika, utan tjänar snarare på att generöst framhäva varandras styrkor för att göra det gemensamma företaget Sverige AB attraktivt i en global verklighet.
Artikeln är en del av vårt tema om Krönika.
