Det handlar om en observationsstudie där uppgifter hämtades om 30 697 män födda mellan åren 1945-1961. Männens BMI i åldrarna 8 och 20 år analyserades tillsammans med pubertetsåldern, baserat på den tidpunkt då längdtillväxten var som snabbast, vilket blev en snittålder på 14 år. Genomsnittlig uppföljningstid var från 30 års ålder.

Resultatet visade att drygt sex procent, 1 851 män, fick diagnosen typ 2-dibetes under uppföljningstiden. Snittåldern för diagnosen var omkring 57 år.

– Vår slutsats är att tidig pubertet kan ses som en ny och oberoende riskfaktor för typ 2-diabetes hos män. Risken är uppenbart högre bland dem som varit tidig i sin pubertet, och vi uppskattar att 15 procent färre män som fick diagnosen under studien skulle ha utvecklat typ 2-diabetes om de inte hade genomgått puberteten så tidigt, säger Jenny Kindblom, professor vid Göteborgs universitet.

Inget orsakssamband men förhöjda risker

Forskarna poängterar att observationsstudien inte slår fast några orsakssamband, och kartlägger inte heller några mekanismer mellan tidig pubertet och typ 2-diabets. Starkast var kopplingen mellan tidig pubertet och tidigt diagnosticerad typ 2-diabetes, som utvecklades före 57 års ålder. Den fjärdedel av studiedeltagarna som hade tidigast pubertetsålder, vid cirka 9-13 års ålder, löpte fördubblad risk att drabbas jämfört med den fjärdedel som hade högst ålder vid sin pubertetsspurt, cirka 15-18 år. Detta efter justering för deltagarnas BMI vid 8 års ålder. Sambandet mellan tidig pubertet och tidigt utvecklad typ 2-diabetes kvarstod även efter justering för BMI vid 20 års ålder.

Risken för sen typ 2-diabetes, efter 57 års ålder, var också förhöjd i gruppen deltagare som genomgått tidig pubertet, men den kopplingen var inte lika stark, och kvarstod inte efter justering för BMI vid 20 års ålder.

Det faktum att deltagare som genomgått tidig pubertet oftare behandlades med insulin i de fall sjukdomen utvecklades, framkom via data från register över förskrivna läkemedel, och styrker resultaten.

– Fynden stärker bilden av att tidig pubertet kan ge negativa effekter, och att ett högt BMI både före och efter puberteten bidrar. För att identifiera och hjälpa fler individer är det därför viktigt med kontinuerlig kontroll av längd- och viktutveckling, inte bara barndomen utan även i tonåren, avslutar hon.