Björn Arvidsson: En uppenbarelse kom i ett av många videomöten
Vi har skrockat över att vår tidigare oförmåga att ta till oss distanssamtal över webben, trots tillgång till god teknologi och snabba bredband, omintetgjordes på bara några veckor av pandemi. Och även om de flesta anser att det kräver mer energi att föra dialog och hålla möten via dessa videosamtal, så har vi nu anammat tekniken och få skulle idag påstå att de inte vet hur de ska initiera en sådan kontakt. I vissa avseenden har det dessutom blivit en ny standard.
Personligen har jag varit bekymrad över att videosamtalen visserligen ökat tillgängligheten till redan etablerade kontakter och i viss mån förändrat vår syn på internationella diton, men samtidigt har det varit svårare att skapa nya relationer – eller uppleva de oplanerade
nya möten som verklighetens mingel tidigare har erbjudit.
En uppenbarelse kom i ett av många videomöten. Det var en för mig ny tanke om hur vi bättre kan överbrygga kompetensbrister genom våra nyfunna arbetssätt.
Betänk att vi alla tävlar om samma kompetenser – och de är oftast lokala. Gigekonomin introducerade oss visserligen till förmågan att dela på resurser – lokalt, om än med låglönetjänster och usla anställningskontrakt.
Men teknologin har också visat vägen exempelvis inom hälso- och sjukvården där digitaliserade röntgen eller patologibilder kunnat analyseras av någon som inte direkt sitter på det egna sjukhuset eller ens i det egna landet. Här har digitaliseringen gjort ett yrke från
bristvara till en delad resurs.
Precis som i exemplet ovan skulle andra kompetenser som inte nödvändigtvis behöver vara på plats kunna användas för flera organisationer – från olika delar av världen.
Life Science är en bransch som är full av utvecklande, små och medelstora företag i stor konkurrens och med en riskfylld och utmanande verklighet. Här är tillgången till rätt kompetens helt avgörande, samtidigt som den kanske inte kan nyttjas eller finansieras som en heltidstjänst.
Här vore det önskvärt att använda tekniken samt tillgängligheten som videokommunikation medför till att söka kompetens till styrelser, rådgivare eller konsulter från hela världen.
Pandemin är för att stanna, åtminstone ett bra tag till. Dessutom kommer mycket som förändrats under tiden att bestå, där vår tro på återgång knappast kommer ske där vi redan vant oss med nytt. Således bör vi finna styrkorna i den nya situationen och ta tillvara på dem till fullo.
Låt oss därför se krisen som starten på något nytt och dra fördelar av den förändring som vi är delaktiga i.
Artikeln är en del av vårt tema om Krönika.
