Torgny Fornstedt: Vi har glömt bort förståelsens betydelse
Jag har nått en ålder då man börjar tänka på tiden som har gått. Under de flesta av mina yrkesverksamma år har jag drivit en grupp som forskat inom ett område som kan benämnas verktygsforskning åt livsvetenskaperna, nämligen analytisk kemi med starkt stöd av matematik och fysikalisk kemi.
Vi har således utvecklat tekniker och metoder för separation och analys av kemiska substanser för att förstå metodernas bakomliggande principer och bättre kunna tolka analysresultaten. Har detta varit meningsfullt? Ja, i synnerhet för läkemedelsindustrin med ökade krav på produktion av säkrare läkemedel och vacciner.
Mina tankar går nu tillbaka i tiden. Jag är i tioårsåldern och följer min mor en kväll till hennes laboratorium på den biokemiska institutionen vid Uppsala universitet. Hon arbetade deltid som forskarassistent åt professor Jerker Porath och skulle just den kvällen stänga av något instrument. Jag minns fortfarande laboratoriedoften och skrivarna som registrerade separationsresultaten från kromatografikolonnerna. Plötsligt sa Mor: ”Några av de yngre forskarna här har mopeder som de kör till arbetet med”. Jag minns fortfarande en av dessa mopeder, en fin stålblå, som jag sett när vi gick in i porten vid Engelska parken. Jag började drömma om att en dag ska jag också bli forskare och kunna köra moped till laboratoriet.
Idag vet jag att det som hände den kvällen var något magiskt. Forskningen som utfördes där av Jerker Porath, Stellan Hjertén, Per-Åke Albertsson och deras kollegor inom akademi och företag var verktygsfokuserad och byggde vidare på den grund som lades av The Svedberg och Arne Tiselius. Helt nya tekniker och metoder utvecklades, till exempel gelfiltrering, affinitetskromatografi, metallchelatkromatografi (IMAC) och kapillärelektrofores.
Varför är det viktigt att påminnas om det idag? Jo för att vi har glömt bort förståelsens betydelse.
I forskningspolitiska promemorior och riktlinjer betonas inte längre vikten av att forska fram nya verktyg eller förbättra/förstå redan existerande verktyg. I kölvattnet till Covid-19 betonas exempelvis att man istället ska söka efter nya läkemedel/vacciner, men inget om att dessa behöver kvalitetskontroll och det behövs verktyg för denna kontroll. Här kan nämnas att de mjukvaror för databearbetningen som instrument utrustas med ofta bygger på liknande standardmodeller som fanns på 50-talet före Jerker Porath och hans team hade sin storhetsperiod. De modellerna kan inte användas för att beskriva de komplicerade interaktionerna hos den nya generationens läkemedel; inte heller till att förklara interaktionerna mellan sars-cov-2 och ACE2.
Jag menar att man parallellt bör se till att satsa nödvändiga medel på fördjupad grundforskning som leder till kvalitetssäkrande metoder för karakterisering av molekyler och deras interaktioner. Därmed får man bättre möjligheter ta reda på vilka ämnen man har samt dessas variationer mycket tidigt i utvecklingen av läkemedel.
Faktum är att kraven man kan ställa på säkerhet och kvalitet begränsas av vilka verktygsmetoder man har. Det tog decennier efter att man förstått att de olika spegelbildsformerna av Neurosedyns aktiva ämne (Talidomid) har extremt olika fostertoxiska egenskaper, innan amerikanska läkemedelsverket (FDA) kom ut med sina klassiska rekommendationer (1992) att alla läkemedel ska testas på de olika spegelbildsformerna.
Mina tankar går nu från den blåa mopeden och den uppsaliensiska biokemins vagga fram till för bara ett år sedan, precis före covid-19 utbrottet. Minns ni skriverierna om läkemedelsbrist? Man letade febrilt efter orsakerna och ärendet gick upp till ministernivå. FDA identifierade huvudorsakerna till läkemedelsbristen; en är relaterad till bristen på incitament för att producera de mindre lönsamma generiska läkemedlen med bibehållen kvalitet. Detta är en effekt av att man i decennier inte satsat på forskning av kvalitetskontrollmetoderna och därtill kopplade verktyg för databehandling och modellering. Vill vi undvika det i framtiden samt också tillse att nya läkemedel och vacciner är säkra och håller hög standard måste vi satsa mer medel på fri forskning av bioteknologins nya verktyg, något som visat sig synnerligen aktuellt under den nu pågående pandemin.
Artikeln är en del av vårt tema om Krönika.
